Har du någon gång hört följande fras uttalas: ”Det var tur att man inte visste innan hur mycket jobb det skulle bli för då hade man nog aldrig börjat.” Oftast handlar det om något affärsprojekt, husbygge eller annat. Skälet att jag frågar är att jag har fått höra det av flera personer på sistone vilket fick mig att börja fundera. Extra mycket därför att samtliga dessa personer är tämligen framgångsrika i det de gör.

Den allmänna idén brukar ju annars vara att alla framgångsrika människor har väldigt klart för sig vad de ger sig in i redan från början. Har en klar plan med varje steg utstakade i detalj. Har vägt för och nackdelar och tar väl avvägda beslut baserade på dessa. Den här kommentaren antyder ju snarast att de inte hade aning om vad som komma skulle eller ibland inte verkar ha tänkt mycket längre än näsan räcker.

Kanske är det en gemensam faktor för framgång? Just att vara lite aningslös så att man faktiskt kommer igång och börjar. Att inse att det är lite som den gamla militära sanningen: Ingen krigsplan överlever första kontakten med fienden. Med andra ord så är det bra att ha planer så länge man förstår att det väldigt sällan blir exakt så som man hade tänkt. Oftast är det lite mer ”meck” än vad man hade räknat med, men det är just det som ger de lärdomar som behövs för att komma vidare.

Kanske är det tvärtom så att många aldrig kommer loss på sin väg mot framgång just för att de tänker lite för mycket innan de kastar sig i poolen och märker om de kan simma? Att deras tro på att de måste ha kontroll på allt innan de kör igång är det största hindret som står i deras väg? Inte vet jag, men det verkar vara väldigt många som inte ens doppar tån i vattnet just för att de tänkt lite för mycket på steg som ligger långt in i framtiden.

Vet inte hur mycket sanning det ligger i det här för dig, men jag vet i varje fall att väldigt många människor har svårt att hitta ”den rätte” för att de redan på första dejten börjar fundera på om den andra personen är ”frumaterial” eller har ”pappapotential”. Det är lite för långt i förväg vilket gör att de knappt ens tycker att det är någon idé att gå på dejten eftersom de ändå kommer att bli besvikna.

Är du med på hur jag menar? Starten blir så kopplad till hela kedjan att redan första steget känns oöverstigligt stort. Istället för att bara gå ut på en lunch ihop och se om man gillar varandra. Skulle så vara fallet kan man ta nästa steg utan att det är mer än just det – ett litet steg till för att kolla om det är rätt väg.

Hur skulle den typen av inställning förändra ditt sätt att se på vad som är värt att påbörja? Vilka små steg i en för dig rolig, i varje fall för tillfället inspirerande riktning skulle du då välja att ta? Kanske upptäcker du då att dina planer inte överlever första kontakten med verkligheten, men då tar du bara ett steg i den riktning som nu känns rätt för dig. På jobbet, med familjen, på fritiden eller vad helst annat som du har framför dig för tillfället.

Med denna enkla strategi vill jag påstå att det du gör, precis som en flod som har sin källa i bergen hittar sin mynning genom att snirkla sig runt alla hinder till havet, kommer att mynna ut i den framgång just du är tänkt för. För att inte tala om att vägen dit, om än ej rak, kommer att vara både mer givande och rolig. En ganska trevlig kombination som brukar leda till följande kommentar åtföljt av ett leende på läpparna och okynnigt glittrande ögon: Man skulle ju ändå inte vilja ha det ogjort…