Det har blivit något av skällsord. Något som ska undvikas så mycket det bara går. Samtidigt som det är något som alla vill vara. Ordet jag tänker på är nöjd. Sug på det lite och fundera över vad du själv har för kopplingar till att det. Känns det positivt eller negativt? Produktivt eller avstannande? Bra eller dåligt?

Ofta när jag är ute och föreläser på ett företags kick-off kommer jag ut på scen efter VD:n. Hen har då gått igenom läget, pratat om det fina resultatet och vilka fantastiska medarbetare som gjort det hela möjligt. Någonstans efter det kommer det som ett brev på posten. Att tala om för alla att det gäller att inte vara nöjd nu. För om man är nöjd blir man tydligen lat. Är man nöjd slutar man att göra sitt bästa. Är man nöjd börjar man snegla mot utgången.

Så det gäller att hålla sig ifrån detta uppenbara ”nöjdhetsträsk” som verkar antas vara alla fortsatta framstegs största fiende. För vi vet ju att det handlar om att skapa ständiga förbättringar för att hålla sig relevant och konkurrenskraftig. Lyssnar man då som jag gör lite bortom orden så låter det nästan som att man ska hålla sig livslångt lagom missnöjd så att man inte tappar drivkraft. Så man kan dö nöjd med allt man åstadkommit.

En något blek syn på människan kan jag tycka. För om du tittar på barn verkar det ju vara tvärtom. När de är nöjda finns det ingen hejd på kreativiteten och handlingsförmågan. De samlar ihop alla kuddar i hela huset och bygger fort. De springer snabbast bort till trädet. Det voltas på studsmattan och varenda leksak ska fram och användas samtidigt.

Skulle de däremot bli missnöjda händer det inte mycket. Då slänger de sig på golvet eller sätter sig med korsade armar och surar. Att ens få dem att knyta sina egna skor är nu en omöjlighet. Att få dem att hjälpa till med allt det som de ”ställt till med” när de var nöjda kan man kika i stjärnorna efter. Man får vara glad om man kan transportera dem från platsen utan att trumhinnorna spricker.

Med det i åtanke är det ganska märkligt att vi fått för oss att vuxna någonstans på vägen har vänt på det här. För skulle vi vara nöjda antas det ju att allt vi då vill göra är att sitta i soffan framför tv:n och klia oss i naveln. Eller med ett belåtet leende sitta och titta ut genom kontorsfönstret med inaktiva fingrar vilande på tangentbordet. Oavsett valt scenario får vi tydligen inte mycket vettigt gjort när vi är nöjda.

Sanningen är väl snarare att enbart de som är missnöjda med sin plats i livet som har svårt att ta sig upp från tv-soffan. Det är ju när vi har en kymig känsla i magen eller bröstet som vi distraherar oss med YouTube istället för att svara på viktiga mail. Stirrar ut genom fönstret, önskar oss bort och skyller inaktiviteten på bristande motivation. Vi faller då för varenda frestelse att göra annat än det vi vet att vi borde.

Tvärtemot gängse syn på vår innersta natur är vi precis som barn som mest engagerade och produktiva när vi är just nöjda. När vi har en skön känsla i kroppen slår det oss inte att sitta still mer än för att vila en stund efter väl utfört arbete. Eller för att reflektera och låta något nytt och fräscht välla fram i sinnet som sparar tid och ansträngning för det vi håller på med. Är du med?

För utan den förståelsen så är det ju självklart mycket som blir svårt. Framför allt kanske att berömma människor. Tänk om de blir nöjda med den nivå jag berömt dem på? Nej, bättre att behandla även det extraordinära som fullt normalt och reguljärt så de inte är för nöjda. Då kommer det snart att sluta gå bra för oss. Vi måste vara hungriga och det är man inte med mätt mage.

I den mån det här ser vettigt ut för dig kommer ditt beteende att spela ut i vardagen. Om människor är lata innerst inne och inte gör något utan yttre motivation eller påtryckning gäller det att sätta folk under press så latheten inte sipprar fram. Men om vi är kreativa och produktiva innerst inne gäller det skapa en trygg och harmonisk miljö där detta får chans att ta sitt fulla uttryck.

Som jag hoppas att du förstår är det här är inte bara en semantisk utläggning utan en fundamental förändring i hur vi ser på den mänskliga naturen. Kan du se det nya i det här upptäcker du att vi inte ens börjat skrapa på vår mänskliga potential. Att alla rekord kommer att fortsätta att slås. Dagens extraordinära kommer i allt högre takt vara morgondagens ordinära. Ser du då det vettiga i det här går du per automatik mer mot nöjdhet snarare än från. Då kommer de där oundvikliga rekorden även att gälla din inre värld vilket är det vi alla egentligen vill åt. Med det önskar dig en riktigt nöjd vecka.