Kanske är det den mest demokratiska tillgång som vi människor har. En kommunal förmåga att från ”det blå” få idéer och hitta ett flyt som känns nästan överjordiskt. När det händer för idrottare så kallar man det för zonen, bubblan eller flow. När det drabbar en författare gäller det för dem att få fram en penna eller tangentbord snabbt så upptäcker de att boken nästan skriver sig självt. Vetenskapsmän har Eureka ögonblick som Arkimedes eller medvetanden som antar en högre nivå som Einstein beskrev det.

I vardagen tittar det fram på mängder med olika sätt som är lätta att missa. En middag i goda vänners lag där vi småskrattande kör hem och undrar hur vi ansträngningslöst fick till de där sköna poängerna i konversationen. Hur vi plötsligt bara vet vilken färg som är den bästa att sätta på väggen när vi renoverar eller kanske, allra mest betydelsefullt, när vi hittar en skön känsla mitt i det hektiska liv de allra flesta av oss lever.

Ibland är det så enkelt som att komma på hur glad man är för att ha en familj precis när man ligger under en barnstol och torkar upp nedkastad mat. Eller när man kommer ihåg att kolla på toasitsen innan man sätter sig ner för att man har två småkillar i hushållet (ni som har söner vet precis vad jag pratar om). Plötsligt skrattar man till istället för att vara irriterad och det gör en fantastisk skillnad varje gång det händer.

Sedan har vi alla de där andra gångerna när vi inte hittar till den rätta känslan. När huvudet fylls med tankar om orättvisor, frustrations och stressmoment och det brinner till i magen. Röster höjs. Dörrar slås igen för hårt och det finns inte en vettig lösning i sikte. Är du människa vet du vad jag pratar om här. För det spelar ingen roll hur mycket pengar du har, hur smart du är eller något annat. Du kommer ändå följa med i dina humörsvängningar precis som alla andra.

Det som är enormt hjälpsamt när de där stunderna kommer är att veta att den där enkla, självklara känslan där allt flyter alltid är tillgänglig. Den är bara blockerad just nu. Lite på samma sätt som att signalen som gör det möjligt att lyssna på din favoritkanal på radio inte är borta bara för att du inte har en radio påslagen i närheten. Den ligger där konstant och väntar på att få chansen att höras genom att vibrera membranet i högtalaren så snart du har rätt frekvens är inställd.

I de tuffaste av stunder har i varje fall jag funnit en väldigt skön känsla av hoppfullhet i den förståelsen. Varje gång jag kommer på mig själv blir det då möjligt att fundera på om den där rätta känslan går att få att ”spela” oavsett vad som pågår. Till min förvåning glimtar den då alltid till och en skön känsla avtäcks och den kommer med helt nya, fräscha möjligheter. Den känsla av kärlek och förståelse som följer är obetalbar.

En del av er är säkert redan med på vad jag pekar mot här. Andra tycker att det är för flummigt och inte tillräckligt med verktyg att ”jobba med”. Det är naturligt med tanke på att vi är så vana vid att den rätta känslan är något vi måste slå på som en extra boostinställning till en racerbil. Något man jobbar på. Det är diametralt motsatt det faktum att den istället är något som alltid är tillgängligt och inget man behöver förtjäna eller fixa med är annorlunda.

Lite som när en idrottsledare kontaktade mig om att han behövde få sina spelare att bli bättre på att ta en match i taget. Jag frågade direkt vad alternativet var. Kunde de ta tre matcher i taget. Frustrerat sa han då: – Du fattar vad jag menar! Nej, det gör jag faktiskt inte… Det verkar lite märkligt för mig att jobba på något som man inte har något alternativ till. Det enda möjliga är att ta en sak i taget, en dag i taget, en match i taget. Lite som att man inte kan vara någon annanstans än här och nu. Så att jobba på att vara här och nu blir som att boxas med sin egen skugga.

Det var så härligt att se när insikten trillade ner och han förstod varför det varit så frustrerande att jobba med. Samma med att hitta den rätta känslan som gör all skillnad i världen när du har den. Den kommer så mjukt och med sådan lätthet och direkt så blir det något enklare. Kom bara ihåg att när det händer så kommer det från DIG och ingen annan. Att vi alla har den i samma ögonblick som vi avtäcker det som alltid ligger och spirar i oss alla. Därefter kan du ägna dig åt annan träning än evigt uttröttande skuggboxning med dig själv. Allt som behövs är att vi ser att känslan är lika tillgänglig för dig som för alla andra… Nog känns det rätt för dig med?