Satt här om kvällen och tittade på naturprogram med barnen. De tycker att det är mest spännande med vad de kallar farliga djur, så vi stannade upp på ett program om stora kattdjur. Där följde de lejon, leoparder och geparder i deras kamp för överlevnad. Blir mycket frågor om liv, död och vad som är ok att äta från storögda ungar.

För mig själv var det som slog mig mest var hur ofta deras jakt slutade med att bytesdjuret undkom. Faktum är ju att det oftast inte ens kommer till ett försök. Mycket beroende på att alla andra djur på savannen varnar för rovdjurets ankomst långt innan de är nära nog. Ett skri från en fågel eller något annat djur med översikt så är alla på helspänn och möjligheten borta.

Vad har nu detta med personlig utveckling och att locka fram sitt bästa att göra? Jo, förmågan att känna igen varningsropen är livsavgörande för en betande impalaantilop, men minst lika viktiga för oss i vardagen. Då tänker jag faktiskt inte på de uppenbara fördelarna att förstå vad ett tjutande bilhorn betyder för en gångtrafikant på väg att korsa en gata eller vad en dödskalle på gul bakgrund betyder på en flaska.

Nej, jag tänker på något som i min erfarenhet är mycket mer förbisett hos de flesta människor. Något som vi alla skulle ha en enorm nytta av att bli bättre på eller att upptäcka för första gången. Tänk dig till exempel hur bra det skulle vara att få en varningssignal innan varje gång vi är på väg att ställa till det för oss själva.

För tyvärr är det ju alltför ofta som det är först efter en förflugen kommentar i ett utbrott av ilska, ett i irritation ivägskickat mail eller någon annan smärtsam handling som vi utbrister: Vad tänkte jag på? Hur kunde jag vara så dum? Jag visste ju egentligen hur det skulle gå …

Vad skulle det vara värt för dig att ha ett ”varningsrop” innan det händer? Nog skulle det vara ovärderligt? För det skulle bespara dig en otrolig mängd elände och ge dig mer tid över till att skapa något bra. Bara en sådan sak som att inse vilket humör du oftast är på när du säger saker som du sedan ångrar kan vara ”livräddande” i ett förhållande. Plötsligt ser du att tiga är guld och att tala är väldigt långt från silver i vissa lägen.

Som tur är har vi alla ett varningsrop innan det här händer. Du kanske bara inte har hört det eller vetat vad det betyder. Känslan i kroppen är som din motsvarighet till skräniga fåglar på savannen som varnar för rovdjuret. Din är att du kan känna igen tecknen på att ditt humör är på väg ner. Ju tidigare du inser det och förstår att vilka dina personliga misstag då oftast är, ju lättare är det att göra något bättre.

För den som har ett beroende kan det vara just livsavgörande att börja känna igen i vilken känsla det börjar kännas svårt att låta bli att ta en drink eller trycka i sig annat skräp som man i mental balans vet leder i fel riktning. Kanske det mer vardagligt handlar om att veta att den ton som min partner pratar med mig i nu är den typ av ton som jag kan ta personligt och snabbt reagera negativt på. Eller en viss situation där tankfällan slår igen för just dig för att känslan i kroppen får dig att bete dig som mindre bra version av dig själv.

Vilken är din varningssignal? Tänker du till lite är jag säker på att du vet precis vilken känsla som föregår reaktionen. Att bli medveten om de här varningssignalerna gör att du är i ett mycket bättre läge. Det faktum att du då sätter intentionen att du vill börja känna igen de ställen där du kort efter har en utmaning kan göra all skillnad i världen. Det ger ett utrymmen för att välja annorlunda innan din mänskliga fria vilja verkar satt ur spel. Att vara blind för dessa signaler gör att du hamnar ett steg för sent och får hantera följderna istället.

Jag vill därför denna vecka inbjuda dig till att utforska din egen psykologiska värld. För om du känner igen dina egna signaler tidigt ger det dig en möjlighet att upptäcka redan när du är på väg att bli irriterad, arg eller på allmänt dåligt humör. Ganska ofta kan du i detta tidiga skede se igenom det faktum att det enbart är tankar som då förorenar ditt sinne och den förståelsen i sig leder till att det vänder.

Andra gånger går det vidare ändå men medvetandet om att du bara är tillfälligt fast i en spiral av dåligt humör och vilka tendenser du då har gör att du, ditt låga humör till trots, kan undvika att göra det du ”alltid gjort” och bli ett lätt byte för ditt humör. Vad tror du att det här kan göra för din julledighet och det nya året? Må 2022 bli ditt bästa än så länge…