Vet ju nu inte om du delar min fascination för hur mycket vi kan luras av våra egna hjärnor, men häng med för det har en stor betydelse för hur vi bygger vår verklighet och därmed för vår upplevelse av livet. Har du själv till exempel någon gång suttit på ett tåg och varit övertygad om att ditt tåg börjat röra på sig bara för att kort därefter inse att det var tåget bredvid som åkte?

Märkte du hur världen svajade till när du var övertygad om att du var i rörelse och hur den direkt stannade upp när du insåg att du blivit ”lurad”? Eller har du någon gång varit helt övertygad om att du har hört någon säga en specifik sak och sedan upptäckt att du bara hade tänkt det? Kanske svårare att inse för vi brukar då istället argumentera för att den andra personen visst sa så.

Min personliga favorit finns i Lustiga Huset på Gröna Lund på Djurgården. Har du varit där så vet du att det finns en gångbro därinne som omgärdas av en snurrande cylinder. När man kommer dit så vägrar hjärnan gå med på att väggarna rör sig och det ser istället ut som om gångbron svänger uppåt. Med öppna ögon blir den korta promenaden över svår klara utan att tappa balansen. Stäng dem och bron är lika solid att gå på som den alltid varit och du behöver inte längre ledstången som krycka.

Vad vill jag nu få fram med det här? Jo, vi människor har en tendens att tro att vi registrerar verkligheten runt oss som en kamera. När sanningen är den att vi med våra begränsade sinnen gör den bästa gissning av vad som pågår som vi kan. Ibland har vi samma upplevelse som andra och då tycker vi att det är bevisat att vi pratar om verkliga ting. Andra gånger är vi ensamma i vår uppfattning och då tycker vi ändå oftast att de andra är ute och cyklar.

Men vi ser bara mellan 400-700 nm våglängd av ljus (det vi kallar synligt ljus). Vi hör bara inom ett frekvensområde av 20-20.000 Hz. Samma begränsningar har känsel, lukt, smak och balans. Den lilla del vi kan uppfatta tar vi in det i vårt nervsystem och tänker om det. Först därefter får vi en känsla av ”verkligheten”. Vi upplever alltså inte verkligheten utan bara våra tankar om den.

Om den insikten inte vänder upp och ner på hela din värld så har du nog inte riktigt gjort insikten fullt ut än. För det innebär att allt du känner kommer från dig och de tankar du tänker. Det finns alltså ingen koppling mellan omständigheter och hur du mår. Inga undantag. Det är därför vi reagerar så olika på saker. En blir utbränd på jobbet medan annan blommar upp av samma arbetsuppgift.

Eller när du plötsligt får för dig att det är något viktigt du har glömt och världen känns som om den skakar till något. Inget har ju egentligen förändrats, men det känns som om det finns något att göra. Om du reagerar på det kan du få samma känsla av att tappa balansen eller greppet om ”verkligheten” som du fick inne i lustiga huset utan faktisk anledning.

Som tur är försöker den där sjunkande känslan i magen ”bara” tala om för dig att du gått på en illusion. Att du tryggt kan ”blunda” för de tankar som du för tillfället tar på allvar. Att du alltså kan blunda för tankarna om osäkerhet och i samma ögonblick som du gör det är din säkerhet tillbaka som genom ett trollslag.

För det finns ingen som gör något bra från en känsla av osäkerhet. Vi tar heller inga bra beslut när vi är ur balans. Och i samma stund som vi ser igenom illusionen så visar sig din mentala bro vara precis så stabil som den alltid har varit. Att det är så vet du från den härliga känslan i magen när du tar de första stegen med återfunnen balans. Därifrån finns det inget i livet som inte både känns och fungerar som det ”ska” igen …