När vi är i vår stuga på kusten behöver man gå ut en sväng för att gå på toa. Tittar man då upp på natthimlen märker man hur extra magisk den är utan stadens alla bakgrundsljus. Stjärnorna är så klara och många att man ofta kan se vintergatan breda ut sig. Insikten att den innehåller flera hundra miljarder stjärnor och att det finns lika många galaxer får tanken att svindla.

Men det som fick mig att fundera lite var när jag en klar natt försökte identifiera stjärnbilder. Orions bälte är lätt att känna igen, men att få till de tre klara stjärnorna som ett bälte kräver lite fantasi. Men det är inget mot vad som krävs för att få till skytten med sin båge spänd till skott.

Även att få till Karlavagnen måste ha kommit till på en kväll runt lägerelden där man försökt hitta mönster på himlavalvet så gott man kunde. Det visar om inte annat att vi här i Norden såg det som Odens vagn, medan de i Grekland ansåg att samma mönster bildade en björn som placerats där av Zeus efter att hans svartsjuka fru Hera förvandlat en av hans älskarinnor till en björn (vet inte vad man rökte på den tiden men det måste varit något annat än vanlig tobak;-)

Nu läser ju du förmodligen inte detta brev för att bli uppdaterad i nordisk och grekisk mytologi, så vad är jag ute efter? Jo, att när vi kopplar ihop mönster som inte har någon kausalitet (orsak och verkan) så leder det alltid till vidskepligt beteende. Nog för att det är ganska oskyldigt att spotta tre gånger för att en svart katt korsar vägen, men vidskeplighet kan ändå få stora konsekvenser.

När gamla kejsare trodde att kometer var ett tecken på att gå ut i krig fick unga män dö för äldre mäns oförståelse. I många länder där man vill ha söner anser man att kvinnan inte gjort sitt ”jobb” när hon föder döttrar. Till den milda grad att man straffar henne. Måste vara en chock i den manskulturen när de väl får höra att ägget är könsneutralt och att det är genen i spermien som avgör könet.

Vi har alla dessa oskyldiga missförstånd av tingens ordning som leder till vidskepligt beteende. Det mest grundläggande som jag märker ställer till det för de jag föreläser för och mina personliga klienter (och inte minst mig själv) leder till mängder med vidskepliga beteenden, dvs handlingar som inte är de facto kopplade till den verkan vi försöker åstadkomma.

Lite kryptiskt kanske så låt mig gå direkt på vad det är. För vi skulle kunna sammanfatta det med följande tankeformel: Om bara X händer så kommer jag att må bra. Det vill säga att om bara en yttre faktor ändrar sig så kommer vi må bättre och förhoppningsvis göra som i sagorna och leva lyckliga för evigt. Som ingenjörsutbildad kan vi ställa upp det i följande formel: Jag + ”något” = Superjag

Skälet att även detta är ett oskyldigt misstag är att det är lätt att falla för. För uppnår du ett mål så får du förmodligen en skön känsla. Vilket gör det enkelt att tro att om vi bara tjänar tillräckligt med pengar, uppnår en viss vikt, bor på ett visst ställe, har vissa kläder, kör en viss bil, får makt, känner de rätta människorna, får barn, magrutor, träffar rätt person etc. så kommer vi äntligen att bli lyckliga.

Men sanningen är den att hur mycket det än kan kännas som att det är så det funkar, så är det ändå inte sant. För de känslor du lever med, dvs. din livsupplevelse, kommer inifrån dig. De orsakas till hundra procent av dina tankar ögonblick till ögonblick. Kan du ens öppna ditt sinne på glänt för att det är så det ligger till kommer hela ditt liv förändras. För förståelse är subtraktivt vilket innebär att formeln istället blir: Jag – oskyldigt missförstånd = Superjag

Utan denna grundläggande förståelse är det så enkelt att du tänker ett gäng tankar om det du nu läser och därmed lyckas lura dig tillbaka i villfarelsen att det visst påverkar hur du har det på utsidan. Och vips är den vidskepliga jakten på ”något” som saknas igång igen. När du istället ser det jag pekar på här blir det inte längre något att fixa på utsidan utan något att förstå på insidan.

För ditt välmående är inneboende och med dig vart du går. Det är bara tillfälligt blockerat av dina osäkra, otrygga, oroliga och stressade tankar ibland. Inget att lägga till utan ”bara” förståelse nog att se igenom din egen tankebluff. Då kan du uppskatta upplevelsen av livet oavsett vilken den för tillfället är. Precis som när du var liten och storögt tog dig an allting som om det vore nytt och fräscht. Vad är något du har förstått som gör att du kan subtrahera bort oskyldigt vidskepligt använda strategier och komma närmare ditt superjag?