Ibland läser eller hör man något som skiftar något i en. Kan verka otroligt simpelt men gör en fundamental skillnad för allt man tar sig an i livet. Vet inte om du själv har haft den formen av inspirerande insikt, men min erfarenhet säger mig att det verkar som den förmågan att se något nytt och fräscht i ett ögonblick ligger invävd i att vara människa.

Har sett det med mina coachingklienter där vi knappt verkar göra mer än små stegvisa förbättringar tills något plötsligt trillar ner bakom intellektet som betalar hela coachingpaketet för dem. Till exempel jobbade jag med en tjej som kämpat med bulemi under många år. Mängder med besök hos terapeuter, vägande av mat och kontroll av träning.

Vi pratade istället om vad som gör det möjligt för en person att förändra något i grunden. Var kommer vår upplevelse av livet ifrån och vad är det som händer när vi plötsligt säger ”det var droppen” och vi inte kan se något eller någon på samma sätt igen? Hon tyckte att det var väldigt intressant men någon större skillnad för hennes utmaning gjorde det ändå inte.

Tills femte gången vi träffades och jag såg hur hon mitt i samtalet slappnade av i axlarna och fick ett lite förbryllat uttryck i ansiktet. Frågade självklart vad det var som pågick inne hos henne och hennes svar förvånade både mig och henne själv tror jag:
– Jag tror vi är klara nu.
– Hur menar du?
– Att jag inte kommer ha problem med det här längre.
– Coolt, sa jag, hur kan du vara så säker på det?
– Äh, jag bara vet det.
– Berätta för mig är du snäll
– Det låter fånigt nu när jag tänker på det, men jag är färdig med det här.
– De flesta riktiga insikter låter banala för andra men är stora för oss, så bara säg det…
– Insåg precis att jag har mått dåligt tjock och mått dåligt smal så min vikt har ju liksom inte med det här att göra…

Vet inte om du ser storheten i plötsligt se något på ett nytt sätt som skiftar något på riktigt. Eller som en VD uttryckte det när vi hade kört ett tag: Det här är första gången för mig som ingenting har ändrats men allt är annorlunda…

Hade själv en sådan upplevelse igår när jag läste skådespelaren och rapparen Will Smiths biografi. Han berättade där om hur hans pappa bad honom och hans bror att mura en stor vägg på framsidan hans affär. Efter veckor av hårt jobbande utan att se några större framsteg gick de till pappan (som de kallade Daddio) och sa att det aldrig skulle gå. Det var helt enkelt ett alldeles för stort jobb för ett par smågrabbar. Det kändes som att bygga kinesiska muren för dem och att det aldrig skulle bli klart.

Pappan tog upp en tegelsten, tittade uppfordrande på dem och sa: Bekymra er inte om väggen. Det finns ingen vägg, det finns bara tegelstenar. Ert jobb är bara att lägga den här tegelstenen perfekt. När ni har gjort det tar ni nästa och lägger den perfekt. Bekymra er inte om väggen tänk bara på att lägga den här tegelstenen… Ett år senare när väggen var klar tittade Daddio på sina söner och sa: Säg aldrig mer att något är omöjligt …

Precis som med de flesta djupa insikter kan jag inte riktigt sätta ord på vad det var med det som var så kraftfullt med den här historien för just mig. Men den senaste tiden har det varit lite mycket med tre hus, tre barn, omställning under Covid med avbokningar av alla event och föreläsningar och fullt med personlig coaching. Bryr mig inte om vem du är så kan livet ibland kännas överväldigande, speciellt när den där väggen ser så stor ut.

Men vet du vad? En tegelsten kan jag i varje fall lägga idag. Lägger jag en till imorgon så är det två i rad. En sten går ju oavsett hur man mår och kanske är den där önskeväggen byggd om ett år. Strunta i att lägga tankekraft på väggen och lägg din din sten idag. Vet inte om det ger dig något eller om det bara blir intellektuellt, men det här coachbrevet är i varje fall ännu en sten för mig…