Det finns en mystisk liten fingerformad nätstruktur i hjärnan som avgör nästan hela din upplevelse av livet. Den sträcker sig från hjärnstammen upp till Thalamus och reglerar bland annat vilken information som når de högre hjärnregionerna. På så sätt agerar den som ett sensoriskt filter och avgör vad du är medveten om ögonblick till ögonblick. Vet du inte om vad det är och hur den fungerar har du ett handikapp jämfört med dem som har en högre förståelse för vad denna lilla fingerformade del gör.

Tog du dig igenom den tekniska harangen är du förmodligen ganska nyfiken på vad i hela friden jag pratar om här. Jo, nämligen något som kallas det retikulära aktiveringssystemet (förkortat RAS). Det är den som gör det möjligt för dig att stå på ett högljutt fik och ändå bara höra den personens röst som du är intresserad av. Inte för att den förstärker den signalen utan för att den suddar ut alla andra.

Just nu bombarderas din hjärna med miljontals stimuli per sekund. Det mesta av det går obemärkt förbi därför att ditt RAS filtrerar bort det som ovidkommande medan du läser det här. Därför var du förmodligen helt omedveten om hur det känns under höger fotsula tills jag nämnde det här. Eller var tungan faktiskt ligger i munnen. Eller om det finns några bakgrundsljud där du är. Allt är sådant som RAS tar bort så att du kan koncentrera dig på den information som är mest relevant för dig.

Det håller dig mentalt frisk då du inte blir överväldigad av alla intryck. Kostnaden om du inte vet om hur det här fungerar är att du tror att det du har i huvudet är verkligheten snarare än en väldigt beskuren och begränsad version av den. Något som vi sedan kan bråka med andra om i tron i att det är just vår egencensurerade världsbild som är den rätta eller sanna.

Är du med på det här förstår du precis hur det kan komma sig att när man byter bil så dyker det plötsligt upp mängder med bilar av det märke du precis har köpt. När man väntar barn är plötsligt staden full av barnvagnar och gravidmagar som man inte sett förut. Detta eftersom du signalerat att den här informationen är viktig för dig nu och ditt RAS svarar med att sortera bort allt utom BMW, barnvagnar och gravidmagar.

Även din yrkesutbildning påverkar så att en elektriker och en modedesigner som går genom staden inte ser samma stad. Elektrikern ser lösningar på lampor, sladdar och elförsörjning. Designern ser kläder, sykonst och skärningar. Samma för varenda yrke vars tankevärld ställer om vårt RAS så att vi ser en annan värld. Men den kanske mest universella skillnaden är att vi alla blir utbildade i felsökning. Allt från bilder där vi ska finna fem fel till att vi ständigt under utbildningen lär oss fundera på vad som är fel och varför.

Något som gör att om du sitter på ett fik och lyssnar på dem runt omkring prata om folk som går förbi så kommer du höra hur de undrar varför man har högklackat om man inte kan gå i dem. Eller hur man kan ha sådana kläder på sig och annat felsökeri på hög nivå. Alla helt omedvetna om hur mycket bra som deras RAS sorterar bort innan det får en chans att komma in i deras medvetande.  Vad tror du att det här har för effekt på vår livskvalitet och hur vi mår på daglig basis?

Tänk då om det är så enkelt som att öva lite mer på tala om att det är viktigt att se det som är bra? Inte bara för det allmänna välmåendet utan även för din framgång. När jag jobbat med golfare och tittar när de står och tränar så händer de att de får bra träff som går en bit vänster. Deras kommentar ute eller i huvudet är oftast: F-n vad vänster! När de sedan slår ett rakt slag som var lite mindre bra träffat är kommunikationen: Vilken skitträff!

Allt med den goda intentionen att komma framåt så fort som möjligt. Att hålla en hög standard. När jag berättar för dem att snabbaste vägen dit de vill är att vid det första slaget säga: Bra träff! Och vid det andra slaget: Rätt riktning! Så att hjärnan kan lägga ihop informationen: Hmmmm… det verkar som du gillar bra träff och rätt riktning… jag kan sätta ihop dem åt dig. Allt beteende som uppmärksammas och belönas har en stark tendens att upprepas och plötsligt kommer framstegen så mycket fortare. Trots att de innan trott att den typen av positiv feedback är att leva i förnekelse och cementera en låg standard.

Vad tycker du vore bästa sättet att använda den här informationen för dig? Vad skulle hända om du varje kväll tog en stund och mentalt gick igenom vad som var bra under dagen? Så att du verkligen visar ditt RAS att det är dags programmera om från felsökande till brasökande? Att du naturligt i stunden uppmärksammar det bra snarare än det som är fel. Nu kan du snart gå genom samma stad och upptäcka att den är helt annorlunda utan att något på utsidan har ändrat sig. Om det går att åstadkomma med bara lite medvetenhet, vad vore det värt för dig? Helt ovärderligt, om du frågar mig…