Vissa dagar får man inte riktigt till starten som man hoppas på. Idag var en sådan dag. Det börjar med att vår lilla tjej vaknar vid halv fyra av att sängen blivit väldigt våt. Av med kläderna och duscha av så fort man bara kan. Ut med sängkläder och in med nödlösta handdukar att ligga på istället. Nu sover hon sött men man själv är klarvaken. Ska man få till en vettig dag räcker ju inte några timmars sömn, så det är bara lägga sig och försöka i varje fall.

Somnar till slut en stund och vaknar med ett ryck med den där obehagliga känslan av att man försovit sig. Inte för något möte utan för det egna löftet om tidig löptur innan allt drar igång i huset. Bara 20 minuter kvar till väckning av tre barn som ska ha frukost. Beslutar mig för att ta en kort tur på löparbandet i tvättstugan. Fem minuter gång som uppvärmning och sedan femton minuter lätt löpning på 135 i puls. Så skönt när man kliver av.

Direkt upp och ordnar två olika sorters frukostar, väckning av barn, bäddning och lägga i en tvätt med våta sängkläder och handdukar. När barnen väl sitter på plats och äter är det dags för en dusch och jag inte har någon som helst lust att hålla mitt stående löfte om att göra 25 armhävningar innan jag går in under strålarna. Lägger mig ändå ner på golvet efter att ha sagt till mig själv att det räcker med 10 idag. När jag väl har börjat blir det ändå 20.

Ner och ta hand om disken, borsta tänder på alla tre, få på dem kläder och ut med dem till bilen så de är klara för avfärd. Lämnar över till min fru som vill köra dem efter sitt yogapass. Då saknas plötsligt vår mellanson. Ingen har sett honom försvinna efter att han var påklädd och på våg ut till bilen. Letar springande igenom hela kvarteret, alla tre våningar av huset med ropande uppmaningar om att han ska komma fram. Ingen Collin. Nu börjar oron stiga. Var är han? Han som alltid sköter sig …

Ber min fru att köra de två som är på plats så att åtminstone de kommer i tid till skolan. Hon går motvilligt och oroligt med på det som lösning och jag letar vidare. Hittar honom till slut på sista möjliga stället uppkrupen ovanpå skoskåpsdelen inuti garderoben. När jag frågar varför han gömt sig och inte ger sig till känna när vi ropar på honom säger han: Jag fryser. Hmmmm…. Omfamning och tröst samt förslag på varmare jacka och att prata med oss istället för att springa och gömma sig, samtal till fru om att vända tillbaka och dags att skriva det coachbrev du nu läser. Jösses…

Nu kanske du undrar varför jag delar med mig av hela mitt morgonkaos? Först och främst vill jag på något visa att det inte spelar någon roll vem man är så står vi alla inför att få ihop vår vardag. Lite störningar i sömn, rutiner och minskade marginaler så blir det plötsligt en rejäl utmaning. Vem du än är. Vad du än kan och har för bakgrund. Hoppas att det kan leda till någon form av hoppfullhet och inspiration för dig i det du står inför. För vi gör alla så gott vi kan och det är oftast långt från Instagram och FB bildernas mer tillrättalagda ögonblick i livet.

Det andra är att visa hur viktigt det är att göra det man kan och att inte låta det du inte kan göra hindra dig från det. Hinner man inte med hela sitt löppass så blir det lätt ingenting alls istället för den kvart du faktiskt kan få till. När marginalerna krymper blir det alltför enkelt att släppa löftet till sig själv om de där armhävningarna, eller vad du än har lovat dig själv. Bättre då att göra de där tio. Det lilla du kan är så mycket bättre än inte alls och får stor effekt över tid.

Det tredje är att du förstår tröghetslagen. Den kallas även Newtons första rörelselag och säger att en kropp i vila tenderar att fortsätta vara i vila såvida den inte påverkas av en yttre kraft. Samtidigt säger den att en kropp i rörelse som ej är utsatt för friktion kommer att fortsätta vara i rörelse såvida den inte påverkas av en yttre kraft. Vad har då denna fysiklektion med min morgon och ditt liv att göra?

Jo, när du väl är i rörelse tenderar du att fortsätta vara i rörelse vilket du kan använda genom bara göra några få armhävningar så blir det fler när du väl är igång. På samma sätt som om du ”bara” ska kolla på en YouTube video innan du svarar på det där mejlet så blir det fler videos och än längre tid innan du kommer till ditt viktiga mejl. Är du med? Jag ska bara diska upp den där grytan gör att hela diskhon blir rengjord och att diskbänken är städad när du väl är i rörelse.

Så vill du övervinna vardagens utmaningar och använda universums tröghetslag så fundera på vad du vill säga efter ”jag ska bara…”. Är svaret att ta tag i ett mailsvar kommer du förmodligen snart ha rensat större delen av inkorgen. Är det att bara ringa en kund har du snart ringt flera. Vad vill du att det du gör lite först av ska vara? För min del är jag glad att du valde att läsa ända hit. Din dag kan förbättras drastiskt av ditt nästa svar på den där frågan…