Vi människor får väldigt olika resultat i livet. En del får med jämförbar lätthet pengar att strömma in på kontot medan de rinner mellan fingrarna på andra. En del har ansträngningslösa relationer och ett rikt socialt liv medan det låser sig för andra redan innan ögonkontakt. Ytterligare några verkar vara bra på allt men kämpar med hälsan istället. Som vi alla försöker tuta i barnen så är vi alla bra och dåliga på olika saker.

Om det här huvudsakligen handlar om miljö eller arv har väl diskuterats av stora tänkare sedan den mänskliga historiens början. Själv är jag väl medveten om att precis som en kull med hundvalpar har någon som utforskar varenda vrå medan en annan ligger och gnyr lite i hörnet på lådan, så föds vi människor med olika talanger, förutsättningar och förmågor.

Däremot har jag under mina 23 år som professionell coach och föreläsare märkt att det finns en enorm utvecklingspotential hos oss alla. Lite utbildning, träning och någon avgörande insikt så kan man ändra eller radikalt förbättra även det som verkat satt i den genetiska stenen. Hoppfullt. Inspirerande. Ord som dyker upp för mig när man ser vilka nästan obegränsade möjligheter vi har som människor. Mitt jobb som coach är ju så mycket enklare så snart man ser att alla har potentialen till förändring i sig från födseln.

En sak som står ut när man tar en titt under den mentala huven på människor är det här med beslut. Alla tar för dem logiska beslut men de premisser på vilka de tar dem kan vara lite svajiga. Om du till exempel trodde att människor är lata innerst inne och drar nytta av dig om de bara får chansen så är det ju väldigt logiskt att erbjuda belöningar och straff för att skapa någon form av motivation som motverkar deras motsträviga grundinställning.

Dessutom skulle du ju inte visa dem någon större tillit utan ständigt kolla varje steg av deras jobb. Införa strikta mätsystem för att se till att de verkligen jobbar för pengarna och inte latar sig istället. Vettigt från den synen på den mänskliga naturen. Om du å andra sidan anser att när människor är välmående så har de naturlig drivkraft. Att när de är nöjda och mår bra så har de mängder med kreativa idéer som de gärna vill engagera sig i. Att när de är i balans så tar de motgångar på ett användbart sätt och studsar snabbt tillbaka fyllda med tillförsikt från lärdomarna de fick med sig.

Då står det kanske ganska klart att bara stressade och pressade människor har svårt att få fram sin fulla potential. Från den utgångspunkten skulle du förmodligen mer välvilligt hjälpa dem, skapa förutsättningar för välmående och sedan ge dem förtroende att sköta sitt jobb istället. Att stödja och uppmuntra. Enkel logik.

Framför allt är det ju med lite förståelse för det här inte den bästa idén att jobba på sitt beteende och försöka kämpa fram bättre beslut. Blir ju från en bristfälligt avsynad startpunkt bara fler logiska handlingar i fel riktning. Bättre då att utforska den premiss på vilken man grundar sina beslut. När den ändrar sig kan man ge sin egen mänskliga logik fritt spelrum och kommer fram till lika bra beslut som någon annan. Är du med?

En premiss som spelar ut i besluten i våra liv är det här med vad som är viktigt jämfört med brådskande. För många är det helt logiskt att reagera på det som är brådskande. Måste helt enkelt svara på det här mailet. Hinner inte ta i det nu för jag måste iväg om jag ska vara i tid. Håll den tanken, det låter viktigt, jag ska bara svara på det här telefonsamtalet. Känner du igen det här?

Alltför lätt att fastna i allt som brådskar i råtthjulet istället för att kliva ur det och ta en titt på det som är viktigt. Det är ju inte särskilt brådskande att äta en middag med sin partner. Eller att ta en löptur. Stretcha för att hålla uppe flexibiliteten. Inte heller att äta lite mer sallad, broccoli och avokado. Eller att strunta i den ringande mobilen och fortsätta prata med den du har framför dig. Är den här typen av saker även brådskande har man förmodligen försummat det viktiga alltför länge.

Vad skulle hända om det var en premiss synade i sömmarna och ändrade på för dina beslut? Om du började göra mer av det som är viktigt snarare än att reflexmässigt reagera på det som är brådskande? Självklart inser jag att det kan vara både brådskande och viktigt ibland och att vi faktiskt är tvungna att ta tag i det direkt… men när det kommer till kritan önskar vi nog alla att vi tidigare förstått att viktigt i långa loppet trumfar brådskande nästan jämt.