Som de flesta av er vet så är jag normalt ute och föreläser på mängder av olika företag varje år. Nu är det speciella tider och det gäller att visa kunderna att det går att göra samma sak digitalt. En utmaning eftersom jag till skillnad från de flesta inte har en färdig ”show” utan istället skräddarsyr innehållet för vad varje klient vill ha ut av dagen. För att kunna göra det blir det en del förberedande samtal om deras nuvarande situation, utmaningar de står inför och vad som skulle göra störst skillnad om vi kan få till.

Efter ett antal av dessa samtal behöver man knappast vara ett geni för att se att det går en röd tråd genom alla dessa samtal. En fras som följer med i ledarskapets nutidsbeskrivning oavsett bransch: Det är mycket nu! För vilken grupp jag än pratar med så har alla mer att hantera än de känner att de vare sig klarar av eller hinner med. Förutom detta på toppen av listan så tar alla upp oro för förändring och osäkerhet inför framtiden.

Nu tycker du som läsare säkert att det inte är så konstigt att stress, press och oro är en så vanlig följeslagare i livet för så många eftersom vi lever i dessa tider. Har man mer att göra än vad som går att hinna med, befinner sig i en tid där det går allt fortare och framtiden ser alltmer osäker ut, så är det väl givet. Det kan man inte göra något åt. Det enda man kan göra är att bli bättre på att hantera sin stress. Eller ta spjärn mentalt och låta pressen trycka ihop kolatomerna i kroppen och bli hård som en diamant så man oberört kan låta ”allt” studsa av.

Vill i detta coachbrev föreslå något annorlunda. Nämligen att dina försök att hantera det på det här sättet är mindre hållbara och förmodligen till och med förvärrar det hela. För ska du få till livet krävs det en högre förståelse för vad som faktiskt pågår. Låter det lite kryptiskt hoppas jag att följande metafor kan få det att klarna: Har du någon gång ätit en riktigt het chilirätt och upplevt hur det fullkomligen brinner i munnen? Du vill inte annat än att skölja bort det med kallt vatten. Förvånad märker du att vattnet snarare gör så att det brinner mer i hela munnen och på läpparna.

Skälet till detta är att du missat att det som får det att brinna i munnen är ett ämne i chili som heter capsaicin. Det är fettlösligt vilket gör att vatten enbart späder ut det så att det komma i kontakt med fler smärtreceptorer. Därför är lösningen istället att få lite socker i munnen som avaktiverar receptorerna. Än viktigare är att veta att capsaicin faktiskt inte orsakar någon faktiskt skada på vävnaden. Istället lurar den hjärnan genom att få cellen att skicka samma signal som när den blivit bränd, vilket är skälet till att vi tycker att det hettar. Trots att det är en illusion kan en stor dos få kroppen att köra igång försvarsmekanismer som skapar en alldeles verklig inflammation.

Kan tänka mig att du nu undrar vad Chili har med stresshantering att göra, men häng med en stund till så klarnar det på ett sätt som hjälper dig på riktigt. Sanningen är ju den att ingen kan göra mer än vad de hinner med, eller hur? Inte heller kan vi någonsin förutsäga framtiden utan allt vi har är våra bästa gissningar. Men när vi använder vår fantasi för att tänka på förändring och hur vi ändå borde hinna med mer än vad vi gör är det lätt att det ”hettar till” både bröstet och i maggropen.

Plötsligt har vi inte längre tillgång till våra bästa resurser och reagerar genom att slänga mentalt vatten överallt vilket bara ställer till det ännu mer. Nu ser det ut som att enda sättet att det löser sig är att utsidan bara måste sakta ner så vi kan komma i fas. Trots att det bara är vi själva som har släppt lös vår gränslösa fantasi till att grunna på saker vi har väldigt lite information om, så leder det till alldeles verklig inflammation i form av stress, press och oro.

Lösningen är enkel om än inte lätt. För det handlar om att klara av att sluta ta sina upprörda och osäkra tankar på allvar. Behöver vare sig trycka undan, acceptera eller fixa med dem. Bara förstå tillräckligt för att sluta förvärra det hela genom att hälla vatten på din mentala kvarn. Att inse att det känns som det brinner på riktigt fast det är vår fantasi som lurat hjärnan. Självklart säger jag inte att det då inte fortfarande kan vara för mycket eller bråttom, men det har inte med den brännande känslan att göra.

Kan verka som en uppmaning att leva i förnekelse, speciellt om vi bedömer vår situation som extra allvarlig. Då kan det ju verka fullkomligt galet att inte ta de hettande tankarna på allvar. Men förstår du vad jag pekar på här blir det möjligt att oavhängigt dina omständigheter istället strö på lite socker i form av att ta sluta kämpa med tanken. Att inse att den ”dåliga” känslan enbart pekar på att vi använder vår mentala resurser på ett mindre bra sätt kan då vara omvälvande.

Vi återfår vår mentala klarhet och ser återigen skillnaden mellan upphettad fantasi och ett produktivt gensvar på det som faktiskt pågår. Ingen verklig stress att hantera. Ingen oro inför den alltid lika oförutsägbara framtiden. Bara vårt bästa idag och vettig förberedelse inför det som kanske komma skall. Samt en skönare känsla att göra det från. Ingen dålig brandsläckning om jag får säga det själv…