Har du någon gång haft en känsla av att du gör saker du faktiskt inte riktigt vill? Då menar jag inte på jobbet där det händer att man måste ta tag i andra människors att-göra-listor eller att du får en uppgift du är mindre förtjust i. Eller hemma där man får bädda, städa och fixa kontinuerligt vilket man ibland gärna sluppit. Det finns säkert annat som du direkt tänker på att du inte vill göra och ändå måste göra.

Nej, jag tänker mer på när du känner att det är utom din medvetna kontroll. Kanske när du lovat dig själv att äta mindre och bättre och sedan ändå står där med en godisbit i munnen redan innan lunch. Eller så blir du chockad när du tar en titt på din skärmtid på mobilen och ser antalet timmar. Lovar dig själv att minska men är där med skärmen framför dig igen fast du vet att det är annat du behöver göra. Någon annan klickar på köp på nätet för saker de inte behöver eller tar ännu en meningslös personlighetstest…

Vi kan ta mängder med exempel men sanningen är att vi alla något kors att bära. Hur kan det då vara så svårt att ändra? De flesta som försöker träna mer och äta bättre är snart tillbaka på en högre vikt än där de startade. Den som låter bli mobilen ett par dagar är snart tillbaka på en än högre skärmtidsstapel. Shoppingen är över för en vecka och så knappas det in dubbelt så mycket en sen kväll. Problemen hopas, känslan går ner och vi hamnar allt djupare i vårt skyddsbeteende.

Nu behöver vi ju alla äta, shoppa och titta på våra mobiler för att klara oss. Så hur vet man om det har blivit ett problem? Att det är ett beroende snarare en hälsosam relation till beteendet. Det finns ett enkelt lackmustest:

1. Mentala abstinensbesvär. Om något/någon stoppar dig från beteendet får du negativa känslor och känner dig pressad, stressad, orolig eller irriterad. Så vill du testa din om din partner är beroende av sin telefon så lägg undan den för dem. Om de lugnt undrar vad du gör och säger att de behöver den för ett viktigt samtal är de förmodligen inte beroende. Blir de stingsliga och irriterade eller rent av riktigt sura och kanske till och med försöker få tillbaka den med fysiska medel har vi ett problem.

2. Du döljer beteendet för andra. Du gömmer dig på toaletten för att kunna titta på telefonen ”i fred” eller handlar godis och äter i bilen och gör dig av med papperen innan du kommer hem. Tränar och springer mer än du medger för någon (ja, det går att vara beroende av ”positiva” saker också)

3. Det tar tid från viktigare saker. Du tittar på mobilen istället för att samtala med familj, vänner och kollegor. Du kikar hellre om det finns något att shoppa än leker med dina barn. Surfar runt på datorn istället för att svara på affärsmail eller göra framsteg på dina projekt. Ser till att vara ständigt upptagen så att du inte hinner med att bara hänga med dina egna tankar.

Kan du känna igen dig i något av det här? Då är det dags att sluta rättfärdiga det för dig själv. För jag lovar att du kommer att berätta en story för dig själv där det på något vis är ok. Du är värd att få en belöning. Det gör ju ingen skada. Behöver lite egentid också. Måste bara få till det här sedan ska jag … Spelar ingen roll vad din story är så vet du innerst inne att du lurar dig själv, eller hur?

Andra steget är att se hur oskyldigt det här egentligen är. Ingen av oss sätter upp ett mål om att bli beroende. Allra minst av tyngre saker som droger och alkohol. Precis som de mer vardagliga saker som jag tar upp här handlar det fortfarande om en lösning på en emotionell obekvämhet eller smärta som vi inte har de interna resurserna att hantera. Får vi då i nödens stund en känsla av lindring kommer vi att tro att vad vi än gjorde, som korrelerade med denna lättnad av vår börda, är ett fungerande verktyg.

Så vi kände oss nere, var oroliga och hade ångest. Gick och åt något och upptäckte att vi mådde bättre eller som minst mindre dåligt. Direkt kopplade det mysteriska undermedvetna ihop dem. Nu kan vi när vi mår bra svära på att vi aldrig mer ska falla för frestelsen att trycka i oss något dåligt. Men så kommer den jobbiga känslan tillbaka och godisgömman ropar som sirenerna i Odysséen. Samma med Zalando, TikTok, PokemonGo, YouTube, PornHub, bli arg över ”nåt” eller vad som nu än råkade lindra förra gången.

Till slut känns det som att den gamla filmstjärnan Mae West hade rätt när hon sa: Det enda sättet att bli av med en frestelse är att falla för den. Som tur är blir det allt lättare att göra det du tycker är viktigt istället för det som lockar när du ser att den tanke som håller beroendet på plats är ganska flyktig. Att den just bara är en tanke hur obekväm känslan den kommer med än är. Varje gång du ser att den inte är på riktigt och kan hålla dig från att försöka fixa med den (släppa, acceptera, kontrollera eller omforma) så försvagas dess grepp om dig. Samma när du inser att starten på kedjan var ett oskyldigt missförstånd där du bara gjorde vad du kunde för att hantera en känsla du inte ville ha.

Den förståelsen ger ödmjukheten att se att beroende inte är val som någon gör. Ej heller är det viljestyrkeproblem eller brist på disciplin eller karaktär. Det är helt enkelt ett gensvar på mänskligt lidande och ett försök att undvika det åtminstone tillfälligt. Något som vi därför alla har på någon nivå. När vi då ser de tankar som är den faktiska orsaken till känslan får vi en ny, fräsch möjlighet. Att kunna hantera det vi känner på ett sätt som löser problemet istället för att förstärka det. Det handlar alltså inte om att ändra beteende utan om att ta en titt på vad vi har inom oss som fick oss att söka efter och hitta lösningen på fel ställe.

Om det här kan vara en start på att se något nytt då var det värt att ta upp det här dolda problemet även i det här alltför korta forumet….