Barnet tittar förväntansfullt och uppfordrande på dig. I dina numera jordiga händer ligger det en sten, två taggiga kottar och en liten plastbit. Du får till ett leende och säger tack även om det kanske inte riktigt var vad du önskat dig mest. Barnet skuttar nöjt iväg och vi vuxna tittar på varandra och säger med en urskuldande gest: Det är ju tanken som räknas…

Nog är det många gånger där vi både kan och borde se omtanken i tanken som ligger bakom, eller hur? Det är fint när någon har en i sina tankar. Ändå vill jag här slå fast att det oftast inte alls är tanken som räknas. I varje fall inte ute i den verkliga världen där de flesta av oss lever våra liv.

Det brinner till exempel borta i Kalifornien och mängder av människor skriver på sociala medier och säger att de tänker på dem som drabbas. Men tankar hjälper inte. Hjälp är det som hjälper. Att ställa upp med tid, pengar och andra resurser. Nog är det fint att be en bön för folk som svälter men det är mat de behöver. Är du med på hur jag menar?

För när det kommer till kritan så är det handling som räknas. Både positivt och negativt. Du kan inte hamna i fängelse för att du tänker att du vill någon illa eller funderar på att du vill ta bankens pengar. Så länge det inte övergår i handling är det inte straffbart. Lika lite händer det om du bara tänker på att gå till gymmet och träna eller ansöka om ett nytt jobb. Vad du enbart funderar på att göra kan du inte bygga ett liv av.

Ändå räknas givetvis tanken på ett annat sätt. För utan tanke har vi ingen handling. Därmed är vad som gör den ultimata skillnaden vilken relation du har till de tankar som susar genom ditt sinne. För det avgör din förmåga att välja vilka av dem som du med självklarhet bortser ifrån eller vilka som du tycker att det vettigt ut att övergå till handling med.

För en del som läser det här här dyker det upp hoppfulla tankar om vad som blir möjligt. Går de till handling ger det nya resultat. För andra kanske osäkra tankar flödar fram om vad du ska göra med det? Den osäkra känsla som följer i deras spår har då säkert stoppat dig många gånger. Stoppat dig att säga hej till någon du var intresserad av? Från att skicka de där direkta meddelandena på FB, Twitter, LinkedIn och Instagram till någon det skulle göra skillnad att få kontakt med? Hindrat dig att göra göra lite armhävningar och sit-ups istället för att gå och kika i kylskåpet?

Du har säkert mer personliga exempel på när du låtit dina osäkra tankar räknas för mycket. Ställen där de stoppat dig från att göra det du vill eller sluta göra det du inte vill. Skälet är att din relation till dina rädda och osäkra tankar inte var bra nog för rakt av avfärda dem. Oftast för att du oskyldigt missförstår känslan du har när du tänker dem. Den är ju obekväm och just för att tala om att du har osäkert tänkande i stunden.

Kan du se det kommer du undvika att gå till handling från osäkert tänkande där du får mindre önskade resultat. När du sedan har de där naturligt inspirerande ögonblicken när du kommer på att säga något snällt, göra något produktivt eller låta bli något dåligt kommer det se så självklart ut att göra. Det går till omedelbar, kreativ och produktiv handling. Det är vad som gör skillnad på riktigt och det är vad som faktiskt räknas.