Nog är det märkligt hur olika vi människor kan se på saker? De flesta jag träffar tycker att president Trump är ofattbart olämplig för sitt ämbete med sin oförmåga att hålla sig till sanningen eller förstå ett koncept utanför varumärken och fastigheter på en ens rudimentär nivå. För att inte tala om attacker på allierade medan despoter och diktatorer prisas för sina personligheter och ”effektivitet” i egna landet.

Andra, och då pratar vi även om en del personer som jag respekterar, tycker att det är uppfriskande med någon som drar runt som en elefant i den politiska porslinsaffären. Som startar upp processer som ingen normal ledare vågat göra. Vill man göra en omelett så måste man knäcka några ägg som de säger ”over there”. Känns nog för båda sidor som att det saknas några får i hagen mellan öronen. För debatten kan snabbt bli hätsk när människor med diametralt motsatta åsikter tycker att de diskuterar en objektiv värld snarare än sin egen högst subjektiva verklighet.

Ett exempel som jag använt när jag är ute och föreläser är att hålla upp dörren för en tjej. När hon passerar säger jag t.ex: Efter dig snygging… Hon kan nu reagera med ett ärligt menat ”Tack!”. Sedan går hon hem till sina vänninor och berättar att gentlemännen i världen inte är ett utdött släkte. Att det gjorde hennes dag. Håller nu upp nästa dörr igen och säger samma sak. Denna gång blir det inte ett tack utan ett mer irriterat: Tror du inte att jag kan hålla upp dörren själv, eller!?

Den här tjejen går nu hem och berättar för sina väninnor att en idiot till man höll upp dörren för henne som om hon var det svagare könet och inte kan klara av det själv. Gav någon löjlig komplimang som anspelade på hennes yttre som om det skulle kunna ge större chans att ”få till det”. Är det hur långt vi har kommit i jämställdhetsdebatten i det här landet 2019? Det är för sorgligt. Sabbade hela min dag.

Tänk nu att de här båda imaginära tjejerna sätts i varsitt rum och får göra en lögndetektortest där de får svara på frågor om denna incident och hur de mådde av detta. När de får frågan var känslan kom ifrån svarar båda två att den kom från mig som höll upp dörren och sa vad jag sa. Det mest spännande är att nålen inte kommer rista till ens det minsta lilla för att antyda en lögn. Trots att det nog för dig som läsare är uppenbart att det är något som är mer tankekonstruerat än fakta då båda ”utsattes” för samma sak med helt olika reaktion som följd.

Kanske du till och med skrockar lite eller ler i mjugg åt det hela. Ändå har vi ju alla extremt lätt för att göra samma oskyldiga misstag på andra ställen i livet. För när det gäller våra egna begränsningar är vi lika blinda för att vi känner det vi tänker. Så vi är helt säkra på att om det bara inte vore för att ______________ (fyll i valfri sak du kan svära på är i vägen för dina möjligheter att leva och må som du vill – ekonomin finns inte, min partner är inte tillräckligt stöttande, min chef är omöjlig, jag har inte energi nog att ta tag i det, tiden räcker inte till etc.)

I samma stund som vår egen nål inte ger utslag tar vi det som faktum och försöker inte ens. Eller om vi gör det så ger vi det inte direkt vårt allt. Min förhoppning är att du efter det här korta brevet åtminstone får möjlighet att utmana de hinder du fram tills nu tagit för givet. När du ser igenom ditt ”tänk” blir du lite mindre säker på din osäkerhet. Du ser hur mänskligt det är för alla att falla för illusionen och blir än mer hänsynsfull när du håller upp dörren både för andra och i ditt eget sinne. Hoppet börjar spira igen och från en högre nivå av förståelse tar du dig an dina ”omöjligheter” med all den livskraft du är här för att använda….