Det är något väldigt hoppfullt med att vara människa. Inte för att det inte skulle vara hoppfullt att vara något annat, men vi är så vitt vi vet de enda som kan vara medvetna om att det finns hopp. Och vetskapen att något kan bli bättre i framtiden, ibland inom ett ögonblick, är en enorm kraftkälla för nuet.

Det vet vi då vi alla har gått igenom tuffa perioder i livet då den vetskapen bokstavligen kan vara livräddande. Lite som att hamna överbord från ett fartyg och veta att någon snart kommer förbi kan göra att vi kan trampa vatten flera timmar till istället för att ge upp. Om du tagit dig fram dit du nu är i livet och sitter och läser det här så tror jag att du vet vad jag menar.

För i min erfarenhet så finns det något väldigt gemensamt för oss människor och det är att vi när som helst kan få en ny, fräsch tanke som förändrar världen för oss. För man behöver inte vara ett matematiskt geni som Arkimedes för att utbrista i ett förbluffat ”Eureka” när vi slås av ett helt nytt sätt att se på något.

Nej, den förmågan är demokratiskt utdelad till alla i det ögonblick vi föds. Oavsett om det gäller något vardagligt som hur ett rum ska inredas, där vi vaknar mitt i natten och plötsligt vet var soffan ska stå för att det ska funka, eller om man som Kopernikus plötsligt inser att jorden inte kan vara centrum i universum. Stort som litet kommer från samma kreativa källa i oss alla.

Det här är något som alla tänkare genom historien varit medvetna om. Hela romaner har liksom trådlöst nedladdats i sinnet på författare som förvånats över vad karaktärerna i boken tar sig för medan penna eller tangentbord glöder. Plötsligt ser man inte likadant på en situation eller person. Från ett ögonblick till ett annat kan man inte förstå hur man kunde missa att ”se det”.

Alltför många verkar dock trots historiens vingslag här omedvetna om denna allmänna förmåga, vilket är skälet till att jag skriver det här. För bara att börja bli medveten om att du har den mänskliga förmågan att när som helst få en ny tanke som en blixt från en klarblå himmel är kurativt. Att du kan öppna sinnet, och ändra åsikt om något som verkat satt i sten ger hopp även när vi går igenom de tuffaste av tider.

Allt som behövs är en insikt om att bara för att du tänker något idag så behöver du inte tänka det i morgon. Eller i varje fall inte ta de tankarna på allvar på samma sätt om de dyker upp. Att man börjar se hur flyktiga ens egna tankar är. Att en ny tanke när som helst kan dyka upp som faktiskt överraskar dig med sin självklarhet.

Alla jag träffat på har varit med om det. Kanske när de var på väg att somna, stod i duschen, var ute och gick en promenad eller satt i bilen. Oavsett, så var det när de så att säga tänkte på annat. Det kanske är anledningen till att många då nästan alltid bortförklarar sin ”tillfälliga briljans” som en funktion av yttre omständigheter och därmed distanserar sig själva ifrån sin kreativa superkraft.

Jag vill därför den här veckan be dig begrunda om det kan vara dags att ta ansvar för denna din djupt mänskliga förmåga. Att förstå att det är vår naturliga essens att vara kreativa, nyfikna och hoppfulla varelser. Om det inte vore för att vi så ofta kör över det naturliga med det normala, genom att ta våra osäkra tankar på allt för stort allvar, skulle det blixtra till allt oftare från din klarblå mentala himmel. Allt som behövs är förstå att vi alla har möjligheten till livsförhöjande nya tankar, och att de kan komma till dig i vilket ögonblick som helst. Det hoppas jag är minst lika hoppfullt för dig som det är för mig.