Så är det då dags att skriva årets första coachbrev. Vill så innerligt gärna att det ska bli något som slår an en sträng hos alla er tiotusentals läsare och gör skillnad. Kanske även att det delas i sociala medier och allra helst blir viralt. I dagens samhälle är det hur större möjligheter skapas. Kanske till mängder med bokningar av föreläsningar, seminarier, personlig coaching och projekt som kan lämna världen bättre.

Startar man med den pressen på skrivandet är det inte helt lätt att komma på något. Kanske har även du varit i den situationen? Där trycket på kreativiteten och produktiviteten känns överväldigande och det istället låser sig precis när man behöver det som mest? Eller att man inte ens börjar för att det måste bli det bästa någonsin? Hur som helst så är det här ytterst mänskligt så chanserna är goda att du känner igen dig.

Så vad göra när allt i världen omkring en verkar hånle åt ens försök att få till något fantastiskt? Det första steget enligt mig är att slappna av en smula. Inte det enklaste under press men det förändrar inte det faktum att våra sinnen funkar bättre när vi låter dem stilla sig. Vilket rent praktiskt innebär att vi får mer tillgång till vårt inre bondförnuft och våra bästa idéer.

Den dåliga nyheten är att ingen annan kan fixa det åt dig. Den bra är att du, om du är riktigt ärlig, redan vet hur det ska gå till. Du har redan haft mängder med tillfällen där du på alldeles egen hand kommit tillbaka i ”normala gängor”. Kanske när du tog en promenad, tittade lite på tv, lyssnade på en podd, gick och tränade eller mediterade. Någonstans medan du var upptagen med det upptäckte du att det var en skönare känsla i magen.

Eftersom det är så lätt att misstolka korrelation med orsak och verkan tror vi då oftast att det var aktiviteten som slappnade av oss (jag pratar inte här om en slö avslappning utan om en vaken och alert avslappning med klart sinne). Men när vi nästa gång tar en poddlyssnande promenad är det inte alls säkert att anspänningen släpper det allra minsta. Inte heller skapar då YouTube minsta lindring av det obekväma trycket i bröstet eller magen.

För vi har alla fötts upp med det som en självklarhet att vi kan göra eller säga något för att ordna till hur vi mår. Sanningen är dock att det bygger på ett oskyldigt missförstånd om att yttre omständigheter på något sätt är kopplade till vårt känsloliv. Jag menar om någon ger oss en dead-line och säger att det kommer att gå illa om vi inte möter den så är det självklart att vi blir stressade. Tycker vi att någon har varit taskig mot en så är det sedan svårt att ha en bra attityd när de är nära. Går det dåligt för oss så är det inte så konstigt om man blir nedslagen, eller hur?

Det här är för de flesta lika självklart som att om man tappar något så faller det neråt. Jag vill därför här påstå att inget kan få en större effekt i en människas liv än att skära av den mentala kopplingen mellan yttre och inre omständigheter och se att det inte finns någon orsak och verkan mellan dem. Att så att säga klippa den mentala navelsträngen som vi tror förser oss med känslor från utsidan. Men hur sjutton ska det gå till när det verkar så självklart att en p-bot förstör ens dag och om någon är oförskämd så blir man förolämpad?

Första steget här är att se att vi reagerar olika på samma omständighet från gång till gång. Ena gången är mycket att göra stressande och nästa är det så stimulerande att tiden flyger förbi.

Andra steget är att se att andra människor kan ha helt motsatt reaktion mot den du tycker är självklar. En tycker att att en tyst person gör mötet jobbigt. En annan tycker det är underbart med någon som lyssnar och låter en prata till punkt.

Tredje steget att inse att många har vanemässiga reaktioner oavsett vad som pågår. Det vill säga att en del t.ex. är besvikna oavsett om det är något bra eller dåligt som hänt. Andra är tillfreds med båda och tar det som händer mindre personligt. Plötsligt ser du kanske t.o.m. att du själv går omkring och har en vanemässig reaktion till en hel del som händer?

Så det krävs inte alltför mycket eftertanke för att se att upplevelsen vi alla har på något sätt måste komma ifrån varje person. Att den på något vis skapas inne hos varje individ. Det betyder att du har något att göra med hur du mår och känner i varje ögonblick. Denna omvälvande insikt kan även den upplevas väldigt olika. En del ser den som en extra press av att ”ska jag nu ta på mig att jag mår dåligt också?” medan någon annan ser det ytterst mänskliga i att vi alla sitter i samma båt och får en härlig känsla av medkänsla för både sig själv och andra.

Med den vetskapen blev i varje fall mitt beslut underbyggt av förståelse att släppa de grandiosa tankarna och helt enkelt bara börja skriva något mitt i ”skrivblocken”. Det blev till det här brevet rakt från hjärtat. Hoppas att det gav dig något och att det kan inspirera även dig till att börja utan att nödvändigtvis veta hur det ska gå till. Att lita på den mänskliga skapande förmåga du är en del av och som ger dig möjlighet att ta del av det här. Allt den behöver är att du börjar …