Så har det än en gång hänt. En av de närmaste släktingarna har gått bort. Denna gång min kära morbror som mitt på sin 90-årsdag missade det planerade kalaset. Spelar ingen roll att hur naturlig del av livet som döden är så är det lika ledsamt när det händer. Känslor av tacksamhet flödar även de genom systemet när jag reflekterar över alla fina stunder och samtal. Som min mammas storebror skyddade han henne många gånger och nu får han förhoppningsvis möjlighet att träffa henne igen.

Nu handlar detta forum om personlig utveckling och insikt. Min stund denna morgon fick mig att inse hur lite vi faktiskt pratar om döden. Det är som att vi går som katten kring het gröt när det gäller det här ämnet. Lite rädda både för att trampa någon på tårna och att på något vis orsaka det snabbare hos sig själv och andra. Som att det var smittsamt redan med ord. Vilket det kan naturligtvis kan verka vara för den som drar igång en tankestorm så snart ämnet kommer på tal.

Men det är svårt att undkomma. Lite som att försöka att inte tänka på blå (eller som min son utmanade mig efter hockeymatchen igår med: Tänk inte på korv med bröd, pappa… 🙂 För hur vi än gör så är döden ändå alltid närvarande. Även när vi inte tänker på det så ligger den där i bakgrunden. Meddelar oss om sin oundviklighet via vår historia, berättelser vi berättar för varandra, filmer vi ser, i nyheternas rubriker, böcker vi läser och alla våra oroligt nämnda hälsobekymmer.

Vi ser hur mycket tid vi lägger på döden bara genom att titta på hur vi beter oss på daglig basis. En kort medveten överblick så ser du hur mycket tid du faktiskt lägger per dag på att försöka undvika att dö. Hur du tittar åt båda håller innan du korsar en gata. Tar på oss säkerhetsbältet innan vi själva kör. Funderar på vad du ska äta. Joggar och går promenader för att hålla hjärtat i trim. Reflexmässigt undviker varje situation du bedömer som farlig.

En lite djupare fundering visar hur sant det är att döden på något vis gör alla andra av våra problem försumbara eller rent av löjliga. Ta till exempel en stund och fundera på vad du hunnit bekymra dig över idag innan du satte igång och läste det här? Kanske ett gräl med någon av dina nära och kära? Ekonomiska tankesnurror eller, om det är mer relevant, något på internet du lagt ditt fokus på?

Själv har jag lagt en massa tid på att hitta rätt tv, läsa gamla veckobrev för att sätta ihop till en bok, grunnat på hur jag ännu bättre kan kommunicera med min 8-åring, insett att det snart är 14 år sedan min underbara fru sa ja till mitt frieri och något speciellt bör hittas på, undrat (och varit lite irriterad på) varför en affärskontakt inte svarar på sms samt letat bilder på bildbyråer i en timme för att hitta något som passar till det här brevet.

Allt det där sätts ju i ett helt annat ljus med tanke på att ingen av oss i ärlighetens namn har en aning om hur mycket tid vi har kvar i livet. För mig då mer positivt eftersom att man då lika gärna kan ha kul medan man letar efter en bild i en timme. Att märka hur mycket tid man lägger på sitt tänkande om allt möjligt friar upp till att ta det på mindre allvar och vara närvarande där du är. Speciellt när den sjunkande känslan visar att man inte använder sin mentala kapacitet på ett sätt som är vettigt.

Det här är ditt liv och du kommer aldrig att få tillbaka det här ögonblicket igen. Hur ofta du än gör något så kommer det att komma ett tillfälle när du gör det för sista gången. Något att tänka på nästa gång det brinner till i magen av irritation i mötet med en medmänniska som precis som du bara gör så gott de kan. Eller när du är på väg att ”tappa det” på andra bilister för att du bränner av en tankestorm om hur de kör. Kanske även användbart på ett möte där någon är motsträvig eller över en teknisk manick som råkar funka mindre bra.

En del ser det som stressande att ha ett större perspektiv om livets förgänglighet, men för mig är dagarna då plötsligt enklare. Ett frikort att slappna av, fokusera på det har att göra just nu med nyvunnen entusiasm. Kanske är döden livets bästa uppfinning när det gäller att visa hur värdefull din nuvarande stund av livskraft är? Det är i varje fall vad jag tar med mig från tankar som firar 90 år av liv snarare än sörjer döden. Tack för allt morbror Rune …