Har du någon gång märkt att du stöter på samma gamla problem om och om igen? Att även sådana som du trodde att du hade löst en gång för alla plötsligt dyker upp som gubben i lådan igen när du som minst behöver det? Är väl lite av en retorisk fråga då vi alla har våra kors att bära. Det spelar ingen roll om det är att vi ständigt försöker gå ner i vikt, sluta skjuta upp saker, bli mer organiserade, villkorslöst kärleksfulla, bry oss mindre om vad andra tänker eller hantera pengar bättre.

För rätt var det är så står vi där med skägget i brevlådan våra bästa ansträngningar till trots. Enligt mig beror detta oerhört mänskliga fenomen på oskyldiga missförstånd om vad det är man behöver ”jobba på” för att få till det vi vill. För om vi får den grundläggande premissen om bakfoten så spelar det ju ingen roll hur bra vi gör det,  det löser liksom inte problemet.

Är du med på vad jag menar? Om inte så så kanske följande metafor kan vara till hjälp: Det läcker in vatten från taket när det regnar. Förstår vi inte sambandet mellan regn och vattenskadorna så har vi en frustrerande tid framför oss. Varför händer det just nu? Varför inte vid andra tillfällen? Vad ska vi göra när vattnet droppar in? En tillfällig lösning är ju då att ställa en hink under läckan. Inget fel på det. Det fångar upp vattnet och undviker en hel del vattenskador.

Men det spelar ingen roll hur stor våra hink är så behöver den snart bytas. Blir inom kort slitigt att springa som en skottspole fram och tillbaka och tömma. Dessutom spelar det ingen roll hur bra vi är på att byta hink eftersom det inte adresserar den egentliga orsaken. Varje gång det regnar så har vi samma utmaning. Likadant när vi stöter på patrull i vår mentala värld. Det mesta av det vi gör är att ställa dit nya hinkar. Ibland snygga designerhinkar med guldemblem, men det spelar liksom ingen roll hur snygg hinken är. Det läcker fortfarande in och hinken blir full och behöver bytas innan vi vet ordet av.

Nu vet jag inte om det här slår an en sträng hos dig eller om du tycker att jag svamlar på här, men häng med för insikten jag pekar på har en enorm potential. För 99% av alla böcker och kurser om personlig utveckling, ledarskap, relationer, träning och annat som har med oss människor att göra handlar om att byta upp dig till effektivare, snyggare och tidsriktiga hinkar. Nu kan det verka som att det värsta som kan hända är att du blir stående utan hink eller med en otillräcklig hink. Men jag vill påstå att det värsta som kan hända är att du får tag i en hink som verkar funka. För då kommer du aldrig att öka din förståelse till den nivå där du ser den verkliga orsaken till att vattnet forsar in.

Känns det fortfarande kryptiskt? Låt mig ta ett annat exempel. Många av oss blir uppfostrade med gemensamma kärnvärden: För att bli framgångsrik så gäller det att vara disciplinerad och jobba hårt, se sig själv som en vinnare och våga ta risker, kämpa på och vara tålmodig. Den här listan kan givetvis göras mycket längre, men jag hoppas att du känner igen de få jag tar upp här. Jag vill nu alltså påstå att allt det här är ”hinkar” som inte långsiktigt varken funkar eller ger dig vad du verkligen vill ha. Förhoppningvis kan följande punkter reda ut begreppen så att du förstår hur jag menar…

1. Disciplin. Få saker är så högt värderade i vårt samhälle som att ha disciplin. Vid första anblicken verkar det ju vettigt. Vem vill inte anställa någon som kommer att göra vad som krävs oavsett om de känner för det eller inte? Men det läcker i din livskvalitet och tillfredsställelsen infinner sig inte hur mycket du än försöker fånga upp i den hinken. För du behöver bara disciplin när du ska göra sådant du inte vill eller tycker är tråkigt. Om du faktiskt vill så kör du mer med Nike’s slogan och ”bara gör det”. Att jobba med din disciplin blir därför ett steg för sent. För spelar det ingen roll hur mycket du jobbar på med hinken. Du har fortfarande ett läckande tak där glädje och välmående rinner ner och viljestyrkan testas alltmer för varje gång. När du istället följer din inre visdom och inspirationen spirar upptäcker du att både taket, hinken och tankeregnet var imaginära. Plötsligt behövs det ingen disciplinhink. Du gör bara inspirerat det som behövs.

2. Mod. Varenda saga är fyllda med berättelser om modets triumf över rädslan. Så inte konstigt att vi värderar det så högt och pratar om hur det gäller att våga mer. Ta kontakt med den där personen vi är intresserade av. Satsa fullt ut och starta det där företaget. Våga släppa loss och vara oss själva. Ignorera fjärilarna i magen och lev lite. Fantastiska tips och råd, men problemet här är att det faktiskt inte spelar någon roll hur modig du blir så löser det inte det egentliga problemet. För vi behöver bara mod när vi är rädda. Så att leva modigt och våga är att leva ett liv fullt av rädslor. Den hinken blir överfull ganska snart. När vi äntligen ser att allt vi är rädda för är våra egna osäkra tankar, och inte en osäker värld som är ute efter oss, kan vi orädda göra det vill till det bästa av vår förmåga. Fjärilarna flyger snabbt i formation när vi ser att att allt det vi kommer ihåg för livet händer direkt efter att vi hade dem. Återigen behövs ingen hink när vi ser att den enda läckan som fanns var en imaginär tankeläcka.

3. Tålamod. Vet inte hur ofta det är som någon kommer fram och på ett seimarium eller föreläsning och på ett eller annat sätt undrar hur de kan bli mer tålmodiga. Med sina barn som envist ”kärvar” på de mest olämpliga tillfällen. Med medarbetare som irriterar dem. Med sig själva som inte är där de hade hoppats på i livet än. Än en gång så kan det verka vettigt att jobba på tålamod tills man inser att det bara behövs när vi är irriterade, frustrerade eller stressade. Det spelar ingen roll hur stor ”tålamodshink” som du ställer ditt för att klara det som läcker in från omvärlden, så blir den snart full och det ”rinner över” för dig. Oftast med jämna mellanrum.

För tålamod säger att jag fortfarande är irriterad och borde få en guldstjärna i föräldraboken för att jag inte visar det för ungjäkeln. Eller att jag är villig att hålla mig lugn på jobbet i ”x tid” men om de inte skärpt till sig då så får det vara nog. När du väl ser att irritation kommer från dina irriterade tankar om att saker och ting borde vara annorlunda än vad de är, så behövs det ingen hink. Plötsligt ser du att alla, inklusive dig själv, gör det bästa de kan givet det tänkande som ser verkligt ut för dem i stunden. Från den ödmjuka, medkännande känslan så väntar man helt enkelt lugnt tills de är klara. Eller ger dem lite kärleksfull assistans och vägledning om de behöver det.

Ser du att vi pratar om ett 180-graders skifte i förståelsen för var vår upplevelse av livet kommer ifrån? Ställer frågan för att även om det är uppenbart när vi väl ser det, så är det innan dess lika svårt att se att hinken döljer det verkliga problemet. Då handlar allt om att skaffa större hinkar och bli bättre, snabbare och springa på smartare sätt. Så vi håller oss ständigt upptagna och kämpar med samma utmaningar om och om igen så ingen tid över för det som är viktigt.

Min förhoppning är att någon form av polett trillar ner här. Att den träffar en plats i ditt inre där din inspiration och visdom visar vägen. Då blir det självklart att modet att ”känna rädslan och göra det ändå” eller att irriterat jobba på ditt tålamod inte är det bästa sättet få till livet. Beväpnad med den insikten släpper du leende greppet om hinken, andas ut, och upptäcker att läckan var en hägring och att allt du sökte redan fanns inom dig…