Det finns ett par förutsättningar som är startpunkten varje gång man vill hjälpa en annan människa enligt mig. Den första är att vi alla har förmågan att förändra oss. Att vi har en inneboende potential som gör det möjligt. Den andra är att om en person har haft ett problem under en längre tidsperiod så är den lösning de själva försöker applicera förmodligen det som mest är i vägen för att få till det.

Den första brukar de flesta vara helt med på. Vi vet ju att vi hela tiden ändrar oss även om det inte alltid är i en riktning vi uppskattar. Den andra kan dock vara lite klurigare så låt mig förklara så gott jag kan. Om någon t.ex. har haft svårt att somna under en längre tid så är deras försök att sova i själva verket hur man håller sig vaken. Det är skälet till att när de väl anser att klockan är så mycket att det inte längre spelar någon roll om de somnar eller ej, så faller de snabbt i sömn. Med andra ord så funkar det som de vill nästan omedelbart när de väl ger upp sin lösning. Är du med?

Kanske en av de vanligaste saker som mina klienter kämpar med på det här sättet är självförtroende. När de känner sig osäkra inför ett prov, en match, ett möte eller något annat vill de inget hellre än att bli av med den obekväma känslan av oro, nervositet och ångest. Helst utbytt mot den självklara och härliga känslan av självförtroende. Så de försöker prata positivt med sig själva (t.ex. kom igen nu, du kan det här! Sluta larva dig och bara gör det! Du vet att det inte är någon fara…) För undvika sådana stunder i framtiden så prövar man att bygga upp självförtroendet genom att träna och öva.

Hur skulle något av det här kunna vara en del av problemet? Nja, det är ju inget fel på att ta ett peppande snack med sig själv. Ej heller att öka sin kompetens och förmåga inom ett område genom träning och utbildning. Problemet är istället det outtalade bakom ridån som får det här att verka vettigt. Att självförtroende är något man måste jobba hårt på för att åstadkomma. Eller att det tar tid. Att man behöver bli bra nog innan man är tillåten att vara självsäker.

Att kompetens skulle vara kopplat till självförtroende har väl om inte annat Donald Trump visat prov på att det är ett felaktigt antagande. Skämt åsido så går det att vara precis lika osäker oavsett din nuvarande kompetens nivå. Titta bara på hur de allra bästa målskyttarna för varje land ofta har svårast när det kommer till straffavgörande (Platini, Baggio och ett gäng andra dyker upp sinnet hos er som är fotbollsfans). Golfare sätter 100 stycken 1,5 meters puttar i rad på övningsgreenen bara för att känna sig skakiga när de sedan får den första likadana på banan: Så typiskt om jag missar nummer 101 nu när det gäller…

Å andra sidan ser vi alla vilket självförtroende ett barn besitter, sin ringa erfarenhet och bristfälliga kompetens till trots. De tar sig an klättrande, dansande, sjungande, tecknande och annat med samma oförväget självklara attityd. Du kan avfärda det här med att de är så naiva att de inte förstår bättre. Eller så kan du titta mot en djupare förståelse mot hur vi människor faktiskt funkar. Att det är diametralt motsatt mot hur de flesta har blivit lärda.

För självförtroende är så att säga den medfödda fabriksinställningen hos oss alla. När vi inte tar osäkra tankar på allvar är det något vi bara äger. Förstår vi inte det börjar vi direkt kämpa för att få tillbaka det när vi känner oss osäkra. Det enda vi då åstadkommer är att skymma vår fabriksinställning än mer med alla extra tankar. Vi blir då än mer osäkra och kämpar ännu hårdare tills vi till slut är så långt ifrån att vi ger upp. Ofta går det då genast bättre igen.

Nu kan du antingen tro att det bästa är att ”skita i det” nästa gång eller så förstår du vad som egentligen pågår. Då inser du att du inte behöver affirmationer, tekniker och djupandning. Allt som behövs är att sluta upp med din lösning att ta dig an att ”fixa” det tillfälligt osäkra tankemönstret. Helt enklelt låta det sjunka undan lika naturligt som det alltid gör om det får chansen.

Det är då inte att du får tillbaka självförtroendet för du kan inte få tillbaka något du aldrig förlorat. Du hade bara fått osäkra tankar i vägen som inte har någon kraft över dig utan att du tar dem på allvar. Från den nivån av förståelse ser det både möjligt och vettigt nog ut att bara låta det vara snarare än att försöka fixa till det.

Att kämpa mot din egen fantasi ser nu ut som att boxas mot din egen skugga. Hur briljanta kombinationer du än kommer på så visar det sig att skuggan redan kan dem och allt du gör är att trötta ut dig i onödan.Kan vara nog så svårt att se i mitt i en tankestorm där din fantasi fått rörelsefrihet att skapa starka känslor.

Det är därför enbart en högre medvetenhet om hur det funkar och vad som faktiskt pågår som gör det möjligt att sluta bli distraherad av det osäkra tänkande som håller dig från ditt naturliga självförtroende. Hoppas att det här ger dig något nytt och du börjar se att du alltid har din förmåga, trygghet och säkerhet tillgänglig – vad du än ska ta dig för och oavsett den kompetensnivå du för närvarande befinner dig på.