Ett av de få program som jag prioriterat att titta på när det går är På spåret. Skön underhållning där man alltid lär sig något nytt och samtidigt får chans att känna att man har mer koll än de som sitter i burarna (märkligt hur mycket lättare det är när man sitter hemma i soffan, eller hur?) Som coach och föreläsare är det dock den där viktiga frågan som man ställer inför varje resa som slår an en sträng: Vart är vi på väg?

Enligt mig en fråga som borde ställas lite oftare i vardagen också. När det spinner på med göromål, hämtningar och körningar av barn, svara på mail, ta emot telefonsamtal och allt annat som den moderna vardagen ställer i ens väg, så är det lätt hänt att vi inte ser längre än näsan räcker. Kanske har du märkt av det också?

Så passa på nu om du har gjort valet att spendera 5 minuter att läsa det här. Stanna upp och fundera på frågan: Vart är vi/jag på väg? Om du fortsätter som du gör just nu vart kommer du då att vara om fem år? Om du fick drömma fritt var skulle du då vilja ha som destination istället? Synbart enkla frågor som ändå tar lite tankearbete att få fram ett svar på. Men få saker har större hävstång än att stanna upp någon minut och fundera på det här.

Att vi inte gör det handlar en hel del om att det, som mycket andra fundamentala saker, är enkelt att göra men också alltför enkelt att inte göra. Annat är att vi känner att det ändå inte blir något av det. Men det är en mental vurpa. För det är just i det här enkla som vi hittar lösningen på det mesta. Som Einstein en gång sa: Gör allt så enkelt som möjligt men inte enklare än det!

För i samma stund som du ger dig själv en ny riktning är allt du behöver göra att ta ett första steg. Direkt efter att du har gjort det kommer du se att nya möjligheter som inte existerade innan det tagna steget. Välj den som är vettigast eller mest inspirerande för dig och nästa steg blir synligt. Snabbare än du kan tro så har du åstadkommit det som innan du började såg svårt, eller rentav omöjligt, ut.

Det här är en mirakelprocess som är tillgänglig för oss alla. Gör så många armhävningar du kan innan du duschar nästa gång. Spelar ingen roll om du upptäcker att 3 är max. När du provar igen efter lite vila så gör du tre till. Nästa dusch gör du 5. Rätt var det är går 25, 30 eller 50 lätt som en plätt. Hur sjutton kom man från 3 till 30? Det är ett mirakel. Men bara möjligt genom att ta det där avgörande första steget och göra de tre man kunde. Gör man inte det så får man inget mirakel.

Det är samma sak med vad du än vill åstadkomma. Föreställ dig en riktning och en destination genom att ställa frågan: Vart är jag på väg? Vart skulle jag vilja komma om jag fick välja fritt? Ta sedan första steget och förbluffas över vad som händer när kraften bakom livet får ett utlopp via din tankeförmåga och dina ett i taget klivna steg…