Nog är det ett spännande sammanträffande att nästan alla sagor på något vis verkar bygga på siffran tre? Det är tre önskningar. Det är tre feer. Det är tre grisar. Det är prinsen, prinsessan och draken. Det är fadern, sonen och den helige ande. Hur många var de vise männen och hur många bockar gick det nu över bron igen? 

Överallt dyker siffran tre upp. Listan är nästan gränslöst lång och det har med vårt mänskliga psyke att göra. Ska du komma ihåg ett telefonnummer delar du förmodligen upp det i tre. Blir det för långt för det ser du prefixet (tex. 0705) separat och tar resten delat i tre. Tre är även det största antal saker vi kan uppfatta direkt utan att behöva räkna. Så vår uppfattningsförmåga verkar ha en tröskel vid tre.

Började fundera på det här för länge sedan men nu dök det upp i sinnet igen. Detta då jag hade en coachingträff med en VD som undrade varför så många av hans mail ”föll på döva öron” som han uttryckte det. Bad att få ta en titt på något av de viktiga mail han skickade ut till de anställda och det hade goda intentioner. Mängder med planer och visioner. Högar med punkter och saker att ta tag i. Väldigt många fler än tre i varje.

Förklarade för honom att vår mänskliga psykologi är så utformad att vi alla räknar så här: Ett, två, tre…. många! Det innebär naturligtvis inte att vi inte kan träna upp det här, men vår startpunkt är bra att ha i åtanke. Vill du informera om något så se till att hålla det inom tre punkter. Kan du inte det är det nästan bättre att inte ta upp det alls. De 13 viktigaste punkterna för gott ledarskap blir snabbt skjutna åt sidan. Även åtta goda tips faller snabbt i glömska.

När det gäller utförande sjunker antalet snabbt ända ner till ett. Något jag märkte när jag både fått och givit golflektioner. En sak går att jobba på. Tre går att komma ihåg. Fler än så blir det snabbt kaos och utförandet och resultaten sämre än de var innan man började. Kan du känna igen det här på jobbet? Man vill väl, har mängder med goda intentioner och så faller det platt till marken istället?

Samma är det när man ber barn göra och hämta saker. Det är klurigt nog med en grej. Hämta tröja, borsta tänderna, plocka fram fotbollsskor och lägga tillbaka fjärrkontroll är för mycket. Man hittar dem tittande i en bok och de andra ärendena är helt bortglömda. Så den här veckans coachbrev blir lite annorlunda på det sättet.

1. Vill du dela information gör det på max tre punkter.
2. Vill du få någon att träna på något eller utföra något håll dig till EN!
3. Lägg band på dig speciellt när det känns som att du vill ösa på med mer för att ”komma igenom”.

Vilket påminner mig om en historia jag hörde borta i USA en gång:

En präst kände att han ville göra störa skillnad ute på landsbygden där det inte fanns direkt tillgång till att gå i kyrkan. Just med de människor som fanns störst chans att påverka och vinna över till herrens flock. Han satte upp ett stort tält och gjorde plats för hundratals människor. Satte upp banderoller och reklamblad där han talade om att det var gudstjänst på gång. Nu skulle här predikas som aldrig förr.

Söndagen kom och den utsatta tiden kom. Inte en enda hugad besökare i det vackert utsmyckade tältet. Hade reklambladen blåst ner? Hade ingen sett alla banderoller? Prästen kände sig lite som matadoren i Ferdinand. Han hade så mycket frälsning i bröstet som bara väntade på att komma ut. Så han väntade. Och väntade.

Till slut efter över en timma över utsatt tid kom en ensam cowboy inridandes på sin häst. Dammet yrde om honom när satt av. Prästen gick honom till mötes och hälsade. Cowboyen tittade sig omkring och undrade om det var här som den utlovat livsförändrande predikan skulle ske? Jo, sa prästen med nedslagen blick. Men du är den ende som dykt upp så jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Cowboyen tryckte upp hatten i pannen och sa: – Jag vet ju inte mycket om era kyrkliga vägar, men om jag red ut för att mata mina kor och bara en dök upp så skulle jag ju åtminstone mata den som kom. Prästen tittade på honom och ett ljus tändes bakom ögonen när han tänkte: Han har rätt. Jag kan i varje fall köra för den som kom. Det kan göra skillnad för honom.

Så han bad cowboyen sitta ner och tog plats i predikstolen och började predika som om tältet var fullt med folk. Han blev så inspirerad att han nästan glömde av att det bara var en där och passionen drog iväg med honom. När han väl avslutade efter över en timme tyckte han själv att det var en de bästa och mest inspirerade tal han någonsin givit. Så glad i hågen gick han ner till cowboyen och frågade vad han tyckte?

Cowboyen tittade upp under brättet och sa: Jo, som jag sa, så om en av mina kor dök upp så skulle jag mata den, men jag skulle ju inte dumpa hela lasten på den…. När det gäller effektiv kommunikation så är väldigt ofta mindre bättre än mer. Hoppas att du hann hela vägen hit och att det var lika lagom mycket som siffran tre och att det gav något för en riktigt bra vecka…