Blev inspirerad av en artikel i tidningen idag om Kay Pollak med anledning av att fyller 80 år. Har träffat honom vid några tillfällen genom åren. Alltid engagerande och inne i något projekt. Det som stod ut för mig här var att han i artikeln sa att han ägnat sitt liv åt att visa att lycka är ett val, men inte riktigt tyckte att han kunnat leva upp till det i alla lägen. Humörets svängningar var något han fortfarande kände att han behövde få mer kontroll över.

Det är något väldigt mänskligt och fint i det där. Att nyfiket fortsätta ha som intention att klara av det där man vill få till i livet. Även lätt att relatera till att det även efter 80 år är samma typ av utmaningar som vi alla står inför. Eller som Kay själv uttrycker det: ”Det känns ingen skillnad på att fylla 70, 79 eller 80. Varje dag är första dagen på det liv jag har kvar. Så är det.”

Vad har du som du tycker att du borde få till? Själv har jag en så där löjligt vardaglig sak som jag lovar mig själv varje år men än så länge ändå inte får till. Nämligen att flossa tänderna dagligen. Får till det några dagar och sedan faller det i glömska tills den utspottade tandkrämen ser lite rosa ut. Då kommer jag plötsligt ihåg det igen. Hur svårt kan det vara egentligen?

För mig blir denna lilla vardagssak en nyttig påminnelse om hur klurigt det kan vara med förändring. Spelar ingen roll om det är matvanor och träning eller att vara mjukare i tillrättavisningar med barnen. Bli mer organiserad eller varsammare med pengar. Vi har alla saker som snabbt kommer upp på borde-listan. Som vi vet skulle göra skillnad om vi fick till det, men som av någon anledning känns klurigt för oss. Kasta första stenen i glashuset om du inte känner igen dig i det jag pratar om här.

Samtidigt har vi alla en hel del saker vi lyckats förändra. Vad är skillnaden? Så vitt jag kunnat se både för mig själv och alla de klienter jag jobbat med genom åren så handlar det om att se något nytt. Att få ett fräscht perspektiv som gör att man så att säga ”aldrig kan se på det på samma sätt igen”. Det som var svårt är plötsligt enkelt och självklart. Oftast sker det när man som minst anar det. Något trillar ner bakom intellektet och gör skillnad på riktigt.

Det viktiga här är inte att nicka medhållande och försöka pressa sig till någon form av insikt. Den viktigaste insikten ligger istället i att vi alla har gemensamt den här underbara, medfödda mänskliga förmågan att få något nytt från det blå. Att det därför är en vanlig företeelse och händer så naturligt att vi knappt märker det. Möjligen röjs det av en härlig känsla av avspänning och ett pirrande i maggropen som kommer av att något skiftat på riktigt.

Du kan se det i små barn varje gång de lär sig något nytt. Vår lilla tjej låg och tryckte på knapparna på en av högtalarna på kontoret. Rätt var det var så listade hon ut var av/på-knappen fanns och sällan har väl ett par ögon sprudlat mer av glädje. Snabbt insåg hon även till mitt förtret var den satt på skrivaren, på ljudmixern, kameran… som tur är satt den svåråtkomligt på datorn. Men inlärningskurvan för henne var skarp och skrattfylld.

När vi ser att vi har samma förmåga och självuppmuntrande system även som vuxna blir vi genast mer barnsligt nyfikna på världen omkring oss igen. Något öppnar sig och de där stunderna av insikt blir återigen fler. Bara att förstå att det funkar så här gör skillnad. Så vad skulle du vilja kunna ändra på? Vad finns på din lista? Vad skulle göra störst skillnad? Har du något stort? Något litet du kan göra med en gång? Inte vet jag, men nu går jag och flossar …