Lev i nuet. Släpp alla tankar på det förflutna och framtiden och ägna dig åt det du ska i stunden. Aldrig har det väl varit så populärt att tala om för människor att de ska leva i nuet. Att vara ”närvarande och härvarande”. Låta bli att hålla på och gå tillbaka till vare sig gamla eller nya minnen eller att föreställa sig framtida händelser, orosmoment och annat som förmodligen ändå inte kommer att inträffa.

Men att på det här sättet ha all sin upplevelse fokuserad på nuet är förmodligen inte riktig så fantastiskt som det beskrivs. För inte nog med att vi ändå inte har något större val på att leva i nuet och på den lokala plats vi för tillfället befinner oss. Det är ju det enda vi har. Allt vi kan göra är att via våra tankar skapa en personlig upplevelse av att vara någon annanstans. En kreativ, fantasifull och hallucinatorisk förmåga som hjälper oss bra mycket mer än det stjälper oss.

Kanske illustreras det här bäst av det märkliga fallet med Henry Molaison. I tidiga tonåren var hans epileptiska anfall så svåra att han inte hade något liv. Läkarna var rådlösa och till slut togs beslutet att göra en omstridd hjärnoperation. Den bestod i att man avlägsnade Hippocampus på båda sidor. Efter patientens uppvaknande var det spänd väntan som snart löstes upp då det visade sig att epilepsin var ett minne blott.

Champagnen var på väg att korkas upp av forskarteamet när man plötsligt upptäckte att Henry inte längre kunde forma några minnen. Det gav ett genombrott i att förstå vad Hippocampus gjorde men för Henry var det givetvis märkligt att bli av med hela sitt förflutna och alla framtida minnen. Ytterligare försvårat blev det av att det visar sig att samma del som formar vårt förflutna även används för att fundera på och projicera framtiden.

Henry blev därmed permanent fast i nuet oförmögen att svara på frågor om vare sig dåtid eller framtid. Ej heller kunde han känna igen människor som han träffat utan varje möte som var som det första. Samma med fakta och kunskaper. Allt var nytt och fräscht för honom och det blev snabbt ”gammalt” för alla inblandade. Däremot fanns alla motoriska minnen kvar och han kunde utföra allt som han innan kunde. På detta sätt levde han de sista 55 åren av sitt liv.

Det verkar med andra ord finnas en stor evolutionär fördel med att neuroplastiskt forma nya minnen och att fantisera om framtiden. När vi inte gör det funkar vi helt enkelt inte lika bra i den värld vi lever i. Kan vara bra att ha i åtanke när vi klagar på att den förmågan ger oss den tillfälliga illusionen av inte vara här och nu. Den står ju för hela vår inlärningsförmåga och möjlighet att skapa ett sammanhang mellan resurser, misstag och framgångar i det förflutna, och de resultat vi kan få i framtiden med det vi gör i nuet.

Är du med? Inte så konstigt att det som Einstein kallade ”tankeexperiment” är en så integral del av allas vår mänskliga upplevelse. Att jobba emot det kommer därför också alltid vara som att jaga sin egen svans. Du kan inte sluta fungera som vi alla är utvecklade till att fungera. Det blir väldigt jobbigt i längden att kämpa emot. Det viktiga är att förstå vad som pågår hos oss alla.

När du ser vilket oerhört värde det har att kunna förflytta sig bakåt och framåt på tidsaxeln via sin fantasi skänker det en härlig frihet. Frihet att skapa nytt. Frihet att hämta resurser från det som varit och att bortse från sådant som tidigare gett dig obehagliga känslor. Friheten av att upptäcka att du egentligen aldrig lämnar vare sig ditt nu eller ditt här.

När du inser det så behövs heller inte en massa jobb för att komma tillbaka när man ser att man faktiskt aldrig lämnat. Allt som hänt är att du oskyldigt missat ditt ”tankeexperiment”. Då frigörs tid och energi att orädd använda ditt förflutna, göra det bästa du kan med det nu du alltid har och skapa bästa möjliga framtid …