Har du någon gång försökt att ändra på ditt beteende, bara för att ganska snabbt ramla tillbaka i dina gamla hjulspår? Det har vi nog alla varit med om vid mer än ett tillfälle, eller hur? Kan vara tämligen frustrerande då vi samtidigt tycker oss veta exakt varför vi vill ändra oss till det bättre. Tyvärr hjälper inte den vetskapen oss något vidare.

För det vi behöver är något mer fundamentalt. Något som kommer före vår vilja att förändra oss. Det mänskligt basala som gör att vi kan bygga vår bild av världen omkring oss. Detta något är det som intresserar mig allra mest för det gör enorma skillnader för den som verkligen förstår det. Utan den är vi dömda att begå samma misstag om och om igen. För allt du får av intelligens om du har en inkorrekt premiss är att du snabbare kan komma till fel ställe.

Hoppas att den inledningen i varje fall är nog för att väcka din nyfikenhet. Samtidigt vill jag inte hålla dig på halster i detta korta format. Så det jag pratar om är våra förmåga att tänka. Inte vad vi tänker utan just att vi tänker. För med våra tankar förstår vi alla världen omkring oss och vi beter oss i enlighet med hur vi personligen och kollektivt relaterar till dem.

Låter detta kryptiskt så låt mig hjälpa dig på traven med en metafor. En gång i tiden så var man t.ex. inte speciellt införstådd med fysikaliska fenomen som varför solen gick upp eller ner. Eller hur det kunde bli vår, sommar, höst och vinter. Man introducerade istället olika gudar som styrde och ställde över elementen. Vi var helt underställda dessa gudars nycker och infall.

Att det berodde på att jorden snurrar runt sin egen axel med 1.670 km/h (*vid ekvatorn) och därmed per automatik gör att solen ”försvinner” för oss och kommer fram med jämna mellanrum fanns inte i deras tankevärld. Att dessutom årstiderna orsakas av att vi med lutande jordaxel och i elliptisk bana susar runt solen med den svindlande farten av cirka 107.200 km/h, skulle förmodligen inte mottas särskilt väl.

För denna oförståelse gjorde att många kulturer världen över fick för sig att vare sig nya dagar eller gynnsamma årstider skulle komma om de inte aktivt jobbade på det. Aztekerna trodde till exempel att det behövdes människooffer för att solen skulle behaga att komma tillbaka till dem. Så för att undvika evigt mörker och bringa ljus, värme och goda skördar så slet man ut hjärtan ur unga människor. Vid vintersolstånden kunde tusentals offras.

Om du nu ville få dem att sluta med det, tror du att det hade hjälpt att tala om för dem att det är dumt, onödigt eller grymt? Knappast! Så länge de tror att offrandet är det som håller livet igång kommer det att fortsätta. Att hoppa fram precis när översteprästen är på väg att köra kniven i en ung oskuld och tala om att ritualen inte har något som helst med solens uppdykande att göra, skulle förmodligen inte ändra deras beteende mer än att de vill döda dig med.

Men om de verkligen förstod fysiken bakom och inser att det inte finns någon koppling mellan offrandet och att solen kommer upp, så skulle de lägga ner offerknivarna omedelbart. Skulle t.o.m. tro att en hel industri av offerknivstillverkare på kort tid skulle duka under, om de nu inte pandemiflexibelt sadlade om och började med bestickstillverkning istället;-)

Samma är det med de flesta av våra egna beteenden som vi vill ändra på. Må det vara ätande, tränande, drickande eller hur vi hanterar stress och andra människor eller annat mänskligt problem. När vi väl förstår att det inte är situationen vi har ont av, utan av våra tankar om situationen så verkar det inte särskilt vettigt längre att offra våra personliga oskulder. Nej, vi lägger nog tämligen direkt ner våra ”offerknivar”. Vi slutar försöka ändra på omgivningen och tar inte oss själva och vårt tänkande på lika stort allvar. Och, voilá, så är solen framme igen.

Beteendeförändringen är i stort sett omedelbar när vi når en högre nivå av förståelse. Vi slutar offra på disciplinens, viljestyrkans och lidandets altar. Vi behöver inte längre nästa bok eller nästa guru. Vi ser plötsligt klart vad som behöver ändras – och gör det utan några större åthävor. Vi upptäcker att vi, lika naturligt som solen, redan är allt det ljus som behövs för livet. Vad ser nu vettigt ut för dig att sluta offra för och inspirerat börja göra istället?