Ganska ofta får jag bara ett lite förvirrat ansiktsuttryck tillbaka. Det som föregått det är att en klient precis gett mig sin lista av mål och att jag förklarat att det viktigaste för mig inte är att de får vad de vill utan att de börjar önska vad som är värt att ha. För det visar sig att även de mest framgångsrika bland oss ibland bara kör på med nästa logiska steg på målstegen. Utan att konsultera inåt om det verkligen är vad de vill.

Vet inte om hänger med eller om även du sitter med ett förvirrat ansiktsuttryck nu. Att se till att få bättre omständigheter som ett ”högre” jobb, en finare bil eller partner och en livsstill som ger fler likes på instagram och FB är väl alltid rätt? Frågetecknet är där för att jag är mindre säker på att det leder till den typ av konkurrens och vägväl som tar oss dit vi innerst inne vill.

Har nämligen träffat alldeles för många som klättrat genom livet bara för att, när de äntligen får slå ner flaggan på toppen, upptäcka att de nått fel topp. Att reda ut vad du verkligen vill är mer lämpligt att göra under personlig coaching än med ett kort coachbrev, men det vi kan göra här är att titta på olika riktningar att kika i som leder till något bättre.

Det kan vara av avgörande betydelse i dagens allt skarpare konkurrens. Ett ord som bokstavligen betyder att springa tillsammans. Självklart kan man då se det som att den som springer fortast får alla fördelar och de övriga är olika nivåer av förlorare. Själv ser jag det mer som en hälsosam trigger som gör att man kan springa fortare än om man bara hade gjort det själv utan konkurrens.

Från min synvinkel så är dock det viktigaste av allt att man tävlar i något där det är värt att bli både två, trea och hamna utanför pallplats. Vad dyker upp för dig om du funderar på vad det skulle kunna vara? Ett sammanhang är till exempel att sätta som mål att bli superbt bra på att samarbeta. Att locka fram det bästa ur andra människor och dra åt samma håll.

Eller tänk dig en tävling i vem som är mest kärleksfull och omtänksam. Vem bryr sig om vem som vann när det skulle göra sådan skillnad bara att alla vaknade på morgonen med en medveten tanke på att bedöma sin dag utefter det kriteriet. Jag hjälpte fler än dig idag blir ju en egoism som även andra vill vara med och fira. En löptävling med varandra snarare än mot varandra.

Speciellt när man inser att grunden till att göra riktigt bra ifrån sig i den löptävlingen är att vara i mental balans. Du vet det ställe som känns som hemma när man är där. Bekväm i sitt eget skinn. Trygg och orädd. Finns många sätt att beskriva det men jag skulle kalla det våran fabriksinställning. Det härliga sinnestillstånd som nästan omärkligt avtäcks efter en omstart.

Kanske i form av en god natts sömn. En skön promenad eller löptur i naturen. Ett skratt i goda vänners lag. Eller där vi plötsligt bara känner att tankarna rensas och vi ser med ens lika klart som när man skrapar bort isen från framrutan på bilen en vintermorgon. Plötsligt får vi bättre idéer och kan se vägen fram dit vi vill.

Är du människa har du varit med om det här i någon form. Nog vore det häftigt att tillsammans sträva i den riktningen? Att hjälpa varandra hålla rutan ren och komma från ett varmare ställe i hjärtat? För min egen del misslyckas jag hellre med något på djupet än lyckas med något på ytan. Så vad tycker du vore värt att tävla i den här veckan?