De flesta tycker nog att de har en vettig syn på världen. Det är ju bara att ta en titt i trafiken. Bryr mig inte om vilken fart du har valt som din standard. En del kör precis enligt hastighetsbegränsningen, medan andra kör på egen vald fart som verkar vettig för dem. För en del är det några kilometer för fort eller långsamt. För andra är det precis på den körkortslagliga gränsen medan andra håller sig väl under.

Oavsett, så tycker alla att de som kör fortare än dem är fartdårar och de som kör långsammare är vägblockerande stollar. För alla anser att vettiga människor kör precis som de själva. Det här handlar ju inte bara om fart i trafiken. Det gäller hur hårt vi trycker någons hand i ett handslag. För löst och vi tycker att de är menlösa. För hårt och de visar att de kompenserar för andra tillkortakommanden.

Vi har liknande preferenser när det gäller tonläge. De som pratar högre än oss tar för mycket plats och de som talar lägre än oss behöver tala ur skägget. Står andra för nära i samtalet är de obekväma och påträngande. Står de för långt ifrån är de avoga och distanserande både metaforiskt och bokstavligt. Känner du igen dig i det här?

Det allt det här pekar på är den ofrånkomliga sanningen att vi människor egentligen bara gillar två typer av människor: De som är som vi själva är och de som på något sätt är som som vi skulle vilja vara. Kan ju upplevas väldigt generaliserande i dessa tider när knappt någon vågar säga varken bu eller bä för rädsla att bli ”cancelled”, vad nu det än skulle heta på svenska, men det är inte mindre sant för det.

Tänk bara på någon som du verkligen gillar. På riktigt, fundera på någon specifik person som du ler när du tänker på. Har du någon i åtanke? Bra, nu misstänker jag att den du har i åtanke antingen är ganska lik dig eller har egenskaper som du skulle vilja ha. Byt nu och fundera ut någon som stryker dig lite mer mothårs. Någon som du kanske till och med skulle vilja undvika och byta trottoarkant för om du såg dem framför dig på stan. Kan det vara så att du anser att de inte är som du och att du inte vill vara som dem?

Så sanningen är att vi gillar de som är som vi själva är eller som är som vi skulle vilja vara. Alla andra ogillar vi i olika grad. Det är liksom inneboende i vår mänskliga natur. Tribalism. Att vi gynnar medlemmar i vår egen stam. De som är lika oss. Samma sporttröja. Samma religion eller politik. Som har samma typer av åsikter och är med i samma grupp på FaceBook.

När vi väl har bestämt oss här, något som sker på det undermedvetna planet, så ser vi inte längre riktigt lika klart som innan. Bra mycket svårare för mig som Elfsborgare att se något annat än en tydligt bortdömd straff för tröjdragning och en tveksamt dömd straff för stämpling. Skulle tro att varenda Malmö FF supporter tycker att det första självklart inte ska vara straff när bollen inte var där och att det andra var klar straff för rå stämpling.

Är du inte fotbollsintresserad och undrar vad sjutton jag pratar om, så kanske vi kan ta ett ”enklare” exempel och se på konflikten i Israel. Å ena sidan så gör Hamas en terrorattack där oskyldiga dör. Israel slår tillbaka med kraft. Andra sidan tycker att Hamas slår kraftfullt tillbaka mot att palestinier sitter i en humanitär kris i ett gigantiskt utomhusfängelse. Israel terroriserar sedan oskyldiga människor som redan lider. Den ena sidans terrorist är den andra sidans frihetskämpe.

Ska vi få någon ordning på våra konflikter måste vi kunna hålla två till synes motstridiga idéer i huvudet samtidigt. Man och kvinna. Vänster och höger. Gammal och ung. Mörkhyad och ljushyad. Hetero och HBQTIA+. För att lösa det här måste vi kunna kommunicera och den bästa vägen är inte att avhumanisera den andra sidan. Det leder bara till mer våld och mer våld leder till mer extremism.

Är inte riktigt säker själv på vad jag vill säga med det här, men ska vi komma någonstans behöver vi vara allt fler som tar en ödmjuk titt på vår mänskliga natur och inser att värme och omtanke är den bästa vägen fram. För ingen har kommit till slutet av sitt liv och önskat att de hade varit lite mindre förstående och kärleksfulla genom livet.

Kanske kan vi inte påverka hela stora vida världen, men vi kan ta ett litet steg precis här hos oss, där vi själva står. Det kan räcka med ett handslag med samma tryck, ett leende, ett vänligt ord eller att faktiskt se det oskyldiga i varandras mänskliga natur. Vem vet, om tillräckligt många av oss förstår bättre kanske även världen blir bättre …