När du pratar med äldre människor har deras liv sällan varit en rak linje från A till B. Det har mer varit som Amazonfloden som börjar i Peruanska Anderna och sedan slingrar sig fram till utloppet i Atlanten. Vattnet stöter på hinder och går runt. Det trycker sig fram över andra. Men som tur är det inte en rak linje. Då hade inte Amazonas regnskog funnits.

Lite samma är det med våra liv. Hade vi fått bestämma hade vi haft en stadig och rak linje till våra drömmar. Men tack vare att det aldrig blir så ger vårt slingrande ett mer intressant liv med mer färger och prunkande grönska. Lite poetiskt uttryckt, men de som levt livet fullt ut håller nog med om att det var i svängarna magin hände.

Kan vi se det så kan vi också omfamna utmaningar, problem och hinder. Utan dem skulle vi inte växa lika mycket. Utan att vi löste en del av dem skulle vi inte heller kunna försörja oss. För vår lön står ju i direkt proportion till hur stora problem vi kan lösa och hur mycket det är värt för andra att vi gör det.

Ordna så att någons hem är välstädat och det är värt en viss summa för dem. Skala upp och ordna en billig t-shirt till en 100 miljoner människor och du är miljardär. En app som du tjänar 1 kr på men 1 miljard tycker är värd att ladda ner gör samma sak. Fixa fusionsenergi och hela jorden kastar pengar på dig. Storleken på problemet du löser och hur många du kan erbjuda lösningen till med vinst avgör din lön för mödan.

Nu är det bara ena sidan av ekvationen. Den för de flesta viktigare delen är upplevelsen de har medan de gör allt det här. Att sitta utbränd, emotionellt dränerad och nedstämd i ett exklusivt penthouse är ju ingen höjdare. Då är nog de flesta hellre nykära, nöjda och hoppfulla i en etta på ”fel” sida stan.

Ändå så är nästan all vår utbildning på monopolspelssidan av livet. Att lära sig livets spel och få till det, men inte så mycket på hur vi skapar en bättre upplevelse oavhängigt hur livet för tillfället ser ut. Faktum är att man inte ens tittar på om det är möjligt. Vi är så indoktrinerade av sagor och filmer om att livet går ut på att skaffa bättre och bättre omständigheter tills vi kan vandra in i solnedgången ”happy ever after” och lyckliga i alla våra dagar.

Den raka linjen till havet. Den brokiga, slingrande verkligheten vill vi knappt prata om. Och tala för guds skull inte om att det går att vara än mer tillfredsställd och välmående där. Jag tycker att det är ett stort misstag som gör att många i onödan känner sig misslyckade och hopplösa. De ser inte ens att det skulle gå att vara välmående både innan och utan den där vandringen in i solnedgången.

Hoppas att det kan hjälpa dig ta en titt i en mer användbar riktning. Att lägga själ och hjärta bakom det du gör och där du befinner dig. När vi gör det så växer vi. När vi växer kan vi bidra med värde bortom oss själva och lämna det bättre än vi fann det.

Det är för mig en summering av meningen med livet och när du ser det blir det liksom lättare att andas. Så ta ett djupt andetag och gör det du kan idag. Se vad du får för resultat, korrigera och försök igen. Ett antal sådana slingrande dagar i rad och du upptäcker att världen gör plats för dig …