Det är kanske det mest centrala i vår relation till den kristenhet de flesta av oss föds in i. Det är också en ledstjärna i vår uppfostran och en del i popkulturen. För det är ju inte bara våra föräldrar som propsar på att vi ska säga förlåt. Det är något som både Miss Li, Justin Bieber, Elton John och en uppsjö av andra sjungit sig hesa över. Både för hur svårt det kan vara att få till och vilken skillnad de där enkla små orden till ursäkt kan göra.

Tror att de flesta kan se att förlåtelse är något av det mest mirakulösa som finns. Inte för den andra personen skull utan för vilken lättnad det är för dig. Hur mycket klarare du kan se på livets utmaningar och möjligheter när det händer. Att den enda man skadar genom att fortsätta älta vad som var jobbigt med det som hänt är en själv. Lite som att krama en vass sten riktigt hårt och hoppas att det slutar göra ont i handen och istället gör ont på någon annan.

Det som ger tillåtelse att få till det här är att man inser att vi har en frihet i vår tankevärld som är något helt annat än den som vi kämpar för att ha på utsidan. Inte för att vi har kontroll på vad vi tänker utan för att vi är fria i våra möjligheter att ta det vi tänker på allvar eller ej. Det är faktiskt något som har större potential än de flesta inser då hela vår personliga värld och upplevelsen av den skapas med våra tankar.

Det innebär att förlåtelse inte på minsta sätt innebär att vi glömmer bort vad någon gjort mot oss. Inte heller att vi tolererar eller överser med oacceptabla överträdelser. Snarare att vi med den mentala klarhet som kommer med förlåtelse orkar ta tag i det som behövs på ett användbart sätt. För det förflutna kan inte skjuta några känslor genom tid och rum. Det vi känner kommer från de tankar vi tänker i nuet om det förflutna. Samma sak med framtiden. Det vi känner är inte vad någon kommer att göra om vi förlåter dem, utan vad vi tänker om hur vi kommer att bli påverkade om de tillåts göra det.

Vi skapar alla en 3D version av vårt nu via våra tankar. Oavsett om de tankarna är om dåtid eller framtid. Är de smärtsamma så innebär att förlåta just att inse att vi varken behöver tänka de tankarna eller ta dem på allvar för att just vi tänker dem. Att det aldrig skulle göra något annat än att såra oss själva i nuet om vi håller tag i dem. Kan vara lättare sagt än gjort för om vi är övertygade om att vi är dåliga människor eller lever i förnekelse om vi släpper dem, ja då blir det ju svårt. Då får andra fortsätta att bo hyresfritt mellan våra öron hur dåligt vi än mår av det. Ser vi å andra sidan att det ”bara” är tankar blir det genast enklare.

Det gör om inte annat att vi kan be om förlåtelse på ett bättre sätt. När vi kanske har höjt rösten till våra nära och kära är det annars lätt att säga något i stil med: – Jag är ledsen att jag skrek på dig, men du måste ändå förstå att när du … (följt av en urskuldande förklaring varför det inte var så konstigt att vi ”tappade det”). Det är ju inte en ursäkt. Det är en grälförlängning där du kommer bli attackerad tillbaka. Om du istället utgår från det jag beskrivit här så kan du säga: – Jag är ledsen att jag skrek på dig. Det blev lite för mycket tankar som jag tog på allvar och så fick jag en så obehaglig känsla. Sedan skyllde jag känslan på dig istället. Förlåt!

Är naturligtvis lite längre, men du kommer direkt upptäcka att när du säger sanningen så sätter den dig fri. Det finns liksom inte så mycket kvar att gräla vidare om då. Därifrån är det heller inte så långt till att börja förlåta dig själv. Att se att även du gör så gott du kan givet det tänkande som ser verkligt ut för dig i stunden. Du börjar då se klart varför att försöka piska dig in i ett bättre beteende aldrig får vare sig önskad eller hållbar effekt.

Så mycket bättre att inse att förlåta dig själv helt enkelt innebär sluta ta dina egna mindre bra tankar om dig själv på så stort allvar. Bakom den förståelsen upptäcker du en mjukare och varmare känsla varifrån du har största möjliga chans att få till den förändring du vill ha. Kan du se något nytt och fräscht i det här, så har vi kommit en bra bit på vägen på några korta minuters läsande. Om det inte gav dig något har jag bara en sak att säga: Förlåt! Jag gjorde så gott jag kunde …