Det här med att lyssna är svårt. I varje fall om man går på de vanligaste klagomålen från människor både på jobbet och hemma. Kommunikation som inte landar. Människor som inte känner sig förstådda och undrar över hur det kunde bli så fel. Uttråkade människor som har svårt att hålla koncentrationen när andra pratar. Kan du känna igen något av det här?

Skulle tro att problemen börjar redan med hur de flesta definierar bra lyssnande. I varje fall att döma av vad många säger när jag frågar om det. Då kommer det fram att de flesta tycker att man är bra på att lyssna om man kan repetera det som den andra personen sa. Eller att man kan besvara frågor om vad de sa. Lite som när man lyssnat på läraren i skolan och sedan framgångsrikt kan skriva ner svaren.

Ju längre jag lever desto mer lutar jag åt en annan form av test för lyssnande. En som handlar mer om du kunde höra något nytt i det som sas. Redan där märker jag att det är något som skiftar i hur man lyssnar. Något som gör att det blir mer intressant och allt annat än tråkigt. Man hör mer av känslan som den du pratar med försöker förmedla bakom orden de ibland skriker fram.

Snarare än att göra en massa subjektiva antaganden om vad den andra personen menar. Där man projicerar sitt eget tänkande på den andra personen istället för att vara nyfiken på hur de faktiskt tänker och känner. Lite mer som en reporter borde jobba. Att vara nyfiken på vad som faktiskt pågår snarare än att skriva om sina egna åsikter om det som händer. Kan du se skillnaden och hur stor den är?

För om du gör det kommer du ha så mycket mer medkänsla med den som talar. Vara mindre kritisk och dömande och istället se på ett mer mänskligt plan hur vi alla kämpar med att få fram på utsidan vad vi känner på insidan. Kanske till och med märka av att ingen av oss lockar fram det bästa ur andra när vi ett överflöd av osäkra tankar i sinnet. Att vår mentala verktygslåda då är stängd med inbrottssäkra lås.

Allt du då kan bidra med för att lätta på personens osäkra tankar gör dem så mycket lättare att ”hantera”. Plötsligt har de tillgång till sitt bästa jag. De tar allting mindre personligt. De tar ansvar för sin egen del i de utmaningar de står inför snarare än att lägga all sin energi på att hitta någon att skuldbelägga på utsidan.

Det här sker på ett naturligt sätt när vi förstår att lyssnande är så mycket mer än att avstå från att prata. Det är en förståelse för att vi alla står inför osäkra tankar där vi funderar på om vi duger som vi är, om vi är värda att gilla och vad andra tycker om oss. Allt som behövs är att vi avlastar någons osäkra tankar genom att lyssna utan att bedöma vad vi hör. Att bli nyfiken på deras inre värld och vad de egentligen menar.

Du ser plötsligt att de kämpar med att få tillbaka sitt välmående och inre balans. Det skapar en värme gentemot dem. När det händer känner den som talar att de blir klarare över vad de själva menar. De öppnar sig och ser mer av det positiva och goda runt dem. Faktum är att vi känner oss mer välvilliga och det är något i stämningen som uppkommer som lockar fram det bästa är dem du lyssnar på och dig själv.

Hoppas att du lyckats höra något nytt i det här. Något fräscht som hjälper dig på riktigt och som gör dig nyfiken på att lyssna på andra på ett annat sätt. Då har det varit väl värt för mig att kämpa med att beskriva mina tankar om bättre lyssnande …