Impulskontroll. Det ordet har fått en mycket större innebörd när man har ett barn med ”diagnos”. Lätt hänt för någon som läst och studerat mänskligt beteende så mycket som jag att tankarna far iväg. Kommer ihåg ”Marshmallow studien” där det klart och tydligt visade att barn som klarar av att skjuta upp belöningen till senare klarade sig mycket bättre i livet.

Samtidigt finns det en styrka i att agera direkt, eller hur? Önskar ju själv att man tog tag i vissa saker lite snabbare. Att man inte såg några risker och kastade sig in med huvudet först. Visst kostar det ibland, men är säkert skälet till att så många miljardärer visar sig ha ADHD, bipolär sjukdom och annat.

För ska man väga alla risker och fördelar innan man sätter igång med något är risken stor att det inte blir något alls. I varje fall inte innan möjligheten redan sedan länge passerat sitt bäst före datum. Samtidigt har vi ju alla fått höra att man ska tänka efter före. Ta det lugnt och låta saker bero.

Hur sjutton ska man då kunna veta vilket som är rätt? Går det ens? Ska man bara chansa och hoppas på det bästa? Skulle tro att du kan känna igen dig i det här ytterst mänskliga dilemmat som vi står inför nästan varje dag av våra liv. Att vi ska göra val och ta beslut som kommer få konsekvenser. Positivt, negativt eller neutralt får man se först efteråt med facit i hand.

Hur går dina egna tankar om det här? Hur ska man undvika handlingsförlamning samtidigt som man inte förhastar sig på ett sätt som kostar för mycket? Frågar det här väldigt öppet för att jag tror inte att det finns något enkelt svar som passar alla i alla situationer. Samtidigt är jag övertygad om att lite egen reflektion i den här riktningen kan vara något av det viktigaste vi kan ta oss för.

Själv vet jag ju att när jag får en tanke om att göra fysisk träning så gäller det att ta tag i det i stunden för ”sen” dyker väldigt sällan upp. Spelar ingen roll om det handlar om att bara göra lite armhävningar, sit-ups eller ta en promenad runt kvarteret. Har aldrig i efterhand ångrat när jag släppt impulskontrollen och agerat på just det. Kvaliteten på känslan är som gps om att göra eller inte göra om man bara lägger märke till den.

Likadant med andra vardagssaker som jag innerst inne vet är bra för mig. Som att skriva det här coachbrevet. Inte varje gång som inspirationen hittar mig, men jag vet att om jag inte sätter mig och skriver så blir det här inte gjort. Utan handling så dör tanken som ett höstlöv som släpper från grenen och virvlar ner mot sin sista viloplats. Vad du än får ut av det du läser hade inte blivit delat.

På samma sätt har du mängder med unika saker som aldrig får berika världen om du inte minskar impulskontrollen och sätter handling bakom tanken. Kanske finns det en för dig optimal balans mellan när du ska tänka efter före och när du ska kasta dig in i handling utan spärrar? Hoppas i varje fall att den här utläggningen hjälper dig att komma lite närmare ditt personliga svar på vad som ger dig mest hopp inför nästa användbara impuls …