Ibland får man de bästa möjligheterna till insikt via barnen. Nu senast var det när jag gjorde läxan med min mellankille. Han skulle läsa högt för mig och det handlade om en pappa som var väldigt orolig av sig. Efteråt skulle man besvara några frågor om det man läst och dessutom diskutera med en vuxen:

1. När är det bra att vara orolig?

2. När är det inte bra att vara orolig?

3. Varför oroar man sig och varför oroar sig vissa människor mer andra?

Vet inte vad dina svar på det här är men tror att de kan vara bra att fundera på för vem som helst. Diskussionerna med åttaåringen blev ganska spännande om dessa för mig något ledande frågor. För enligt mig är det aldrig särskilt bra att vara orolig. Jag tror faktiskt att vi alla märkt att vi har svårt att få tillgång till våra bästa resurser när det händer. Den där obekväma oroskänslan sätter så att säga hänglås på den mentala verktygslådan.

Jag får därför för mig efter 25 år som professionell coach att du vet precis hur det känns när vi oroar oss, eller hur? Tror dessutom att du håller med om att det inte är en känsla någon vill gå omkring särskilt länge. Därför har nog också de flesta funderat mer än en gång över hur man kan minska just den känslan av press, stress och oro. Eller allra helst bli av med den helt och hållet.

Därför är det enligt mig den tredje frågan som är mest intressant. Min son ansåg att man oroar sig för att man tänker på vad som kan gå fel hela tiden. För min del tycker jag att oro inkluderar alla former av tänkande som sänker ditt humör. För en del kan tänka på vad som kan gå fel utan att det ger något annat än en åtgärdsplan som ger dem energi och hopp. Andra har återkommande tankar om samma sak som gör att både deras sinnesstämning och energi sjunker.

Just det är i min erfarenhet gemensamt för alla former av tankar som sänker humör och energi – Att de upprepas om och om igen och ältas utan nya inslag. När du istället får nya, fräscha tankar om något är det energivande. Alldeles oavsett vad det handlar om. Bäst av allt är att det åtföljs av en ansträngningslös känsla som pekar dig i rätt riktning.

För det första steget mot att bli av med sin oro är att se att det inte är användbart att tänka på ett sätt och i en riktning som sänker vår sinnesstämning. På samma sätt som vi vet att det inte är bra att behandla kroppen på ett sätt som sänker vår styrka, flexibilitet och uthållighet. Skräpmat, dagar av stillasittande utan rörelse och träning kommer att sänka vår prestionsförmåga vad vi än vill klara av fysiskt.

Skadefri styrketräning, stretching och bra, näringsrik kost gör å andra sidan att allt du vill åstadkomma blir lättare. Samma är det när du förstår att ett friare sinne ger dig en kvalitet på tanken som höjer dig i varenda situation du befinner dig i. Ser du det här som vettigt är det starten på att titta i en mer användbar riktning. Bara den insikten i sig tar bort en viss mängd oro.

Utmaningen att kunna få till den är att vi fått lära oss att den som oroar sig är en fin person som bryr sig. Den som inte oroar sig är som bäst en naiv människa som inte förstår hur illa det är och som sämst en psykopat som inte bryr sig alls. Eller att oro innebär att man är mer vaksam och inte blir lurad eller missar något viktigt.

Som du säkert förstår så blir det svårt att släppa sin oro om man ser den som något bra. Därför hoppas jag att vi åtminstone har kommit så långt i ”hemuppgiften” att du i varje fall ser oro som mindre vettigt oavsett vad det handlar om. För har du kommit så långt att du direkt ser oro och upprepade tankar som sänker ditt humör som något mindre bra har vi kommit långt.

Det låga sinnesstämningen blir då istället en varningssignal som skickar dig i en bättre och mer problemlösande riktning. En där du tänker mindre på det vilket befriar sinnet så att nya och fräscha idéer kan bubbla fram. I den mån du ser det så minskar din oro i direkt proportion till djupet av din nya förståelse. För vi människor är mer kreativa när vi är trygga och mår bra och vi sitter fast i tanken är vi otrygga och på lägre humör. Det är min utläggning på en fråga i klass 3 som jag hoppas att du oavsett ålder fick ut något av…