Det finns få saker som diskuteras så mycket som lycka. Alla vill vara lyckliga och om man inte är det så är det dags för en rejäl inventering av livet. I varje fall om man får tro alla böcker, artiklar, bloggar och poddar. Speciellt i USA har man en väldigt specifik syn på vad det ska vara. Sinnebilden exporterad i alla Hollywood filmer där någon hoppar upp och ner skrikande av glädje.

Att nå upp till den amerikanska idéen av lycka är lite som att nå upp till levnadsstandard i hela västvärlden. Den är nu definierad av de bästa instagrambilderna och videos på FB. Det ska åkas skidor i pudersnö, badas på Maldiverna, rullas runt med perfekta barn med ett brett leende på läpparna. Det ska vara nyrenoverade badrum och ovanligt välplanerade Attefallshus med gräsmattor som fått manikyr på millimetern.

Att man precis bråkat i bungalowen, bara gjorde tre åk i backen innan det gjorde för ont i knäna och att barnen skriker obsceniteter för att de inte får ha sina mobiler dygnet om kommer liksom inte med i flödet. Knappast heller ekonomisk oro eller att man inte hänger med i allt som händer med teknologi och artificiell intelligens. Sällan har det väl varit viktigare att checka in med sin egen mänsklighet och se att vi alla gör så gott vi kan.

Blev extra medveten om det när jag skulle beställa en sallad för lunchen och hörde en kommentar vid ett bord jämte mig: De har allt de behöver för att vara lyckliga. Nu hörde jag inte riktigt vad det innebar, men får för mig att det är lite av det som brukar få folk att utbrista att nu är livet rättvist. Det brukar vara en stund i solen eller badtunnan med en kall dryck i handen. I varje fall i den manliga version som jag får höra.

Kan tänka mig att en kvinna får höra andra varianter på det. Får mig ändå att fundera på vad ni som läser det här coachbrevet anser behövs för att vara lycklig. Vad skulle hamna på din lista? Kommer den mest att lista omständigheter och situationer eller kommer den att handla mer om inre faktorer? Är pengar en faktor? Boende? Hälsa? Något annat?

Vet att många har reagerat på när jag säger att den bästa platsen på jorden inte är plats utan ett sinnestillstånd. Att det sinnestillståndet är ditt eget sinne utan dina osäkra tankar tagna på allvar. Något som gör att det är tillgängligt för alla. Dessutom antyder det att välmående är något vi så att säga sitter mitt i utan att veta om det. Är det bara snygga ord eller är det möjligt att må bra obetingat sina yttre omständigheter?

För mig kan dessutom lycka definieras mer som en känsla av just välmående än av Hollywood eufori. Den där känslan man kan ha när som helst. Kanske när vi delar tystnad med någon vi tillåter oss att vara trygga med. Eller i duschen efter ett träningspass som gör det svårt att ens få upp händerna för att schamponera håret. En ensam stund. Flygande genom luften med en fallskärm på ryggen. Gosande med en hund. Efter en vinst.

Listan kan göras oändligt lång på vad vi anser är lycka i en liten ask. Det som gör diskussionen spännande är när vi ställer intressanta frågor. Om nu det finns så många olika saker som kan göra oss lyckliga, kan det vara så att det inte är sakerna som bär kraften att göra oss just lyckliga? Att det kanske är så att vi är bärare av den kraften, men att vi inte släpper fram den innan vi uppfyller ett personligt ”tankekontrakt” om vad som måste hända först?

Det hindrar inte på minsta sätt att vi kan ta oss an att göra coola grejor. Men, och det är ett stort men, det är skillnad på att göra saker för den känsla man gissar att man ska få av det och att veta att man äger den känslan och sedan göra det som verkar roligt. Kan du se skillnaden här? Skiftar det din lista något? Ger det dig större hopp om livet? Inspiration att hitta på något du tycker vore coolt? Ja då har ditt medvetande lyfts en nivå och inget är för mig coolare än det …