Funderade på vad jag skulle skriva i coachbrevet idag, men allt som dök upp i huvudet var tankar på min pappa. Svårt att förstå att det nu när jag skriver det här är tio år sedan han gick bort. Ändå kan jag känna doften av honom som om han stod jämte mig. Känna hur det kändes när vi kramade om varandra efter ett varv på golfbanan. Hans lite kluriga blick och glittrande ögon när han kom med en av sina blixtrande snabba kommentarer.

En favorit var när jag hälsade på honom uppe på hemmet. Han var där för att hans långvariga rökande gett honom KOL. Huvudet var dock i samma fart hela tiden. Trots det tyckte jag att det kunde vara bra att stödja upp minnet och de kognitiva processerna. Så jag hade med mig en burk Selen. Pappa frågade vad det var för och jag sa att det var selen för minnet och att han skulle ta en tablett 2 gånger om dagen. Hans omedelbara svar? Om jag kan komma ihåg att ta dem varje dag behöver jag nog inte tabletterna…

Eftersom vi alla påverkas mer än vi tror av hur våra föräldrar var, så är jag väldigt glad över att humor och kvicktänkthet var en av de saker jag fick med mig från honom. En annan var bollsinnet. Eftersom han själv spelade i Elfsborg så fick man en boll innan men ens kunde gå. Då lär sig hjärnan snabbt hur man kan hanterar alla bollar. Får man dessutom någon riktigt bra att härma från unga år så leder till möjligheter som annars inte funnits där. Till exempel är oddsen inte låga på att jag skulle kunna bli Europamästare i golf utan hans påverkan.

Jag kulle kunna göra långa listor med allt som min pappa betytt för mig, men det är kanske inte så relevant i detta sammanhanget. Det som jag däremot tror kan vara relevant är att fundera lite på vad dina föräldrar gett dig? Förstår att det kan vara lite komplext för en och annan, men även de dåliga sakerna kan vara bästa gåvorna ibland. Till exempel så fick effekten som cigaretter hade på honom mig att aldrig vilja ta ett enda bloss. Något som jag är väldigt glad för nu.

Så vad är det viktigaste du har du tagit med dig som kanske inte tänker på så ofta? Vi står alla på någons axlar. Med det de visat är möjligt genom att göra det bra och vad de styrt oss bort ifrån genom att göra det dåligt. För mig som inte längre honom kvar i livet finns det få saker jag önskar mer än att jag hade kunnat se allt det där innan han gick bort, så att jag kunde sagt mer av det innan det var för sent.

Oavsett, tror jag att du kommer att tycka att det är värdefullt att göra en lite inventering av de förmågor och möjligheter du fått av dina föräldrar. Är det mest på den andra listan, så kan det vara bra att se att deras dåliga exempel kanske på något sätt gör dig till en bättre förälder och människa. Det ger en dos av tacksamhet. För mig även en rejäl dos ödmjukhet inför att jag nu gör det samma för mina barn.

Dessutom så har vi som människor en unik förmåga att i även så här i efterhand kunna skapa värde av både det positiva och det negativa. Det vill säga att du med inventeringen kanske även hittar något positivt från dina föräldrar som du inte fick med dig men nu skulle vilja ha. Eller något negativt som påverkat dig destruktivt som du nu med lite medvetenhet kan ta med dig som ett varnande exempel och en styrka.

Hur som helst så hoppas jag att mina reflektioner i saknad av min pappa kan ha gett dig något på samma sätt som för mig. Avslutar med en imaginär skål för alla som kom före och på vilkas axlar vi nu står. Hoppas vi kan göra det samma för de som kommer efter oss …