Kan tänka mig att en och annan av er som läser detta kommer att mysa med en film eller bok under helgledigheten. En kopp varm choklad, snö utanför fönstret och en väl berättad historia som både underhåller och ger oss något. Men vad är det egentligen som gör en film eller bok riktigt bra? Det gemensamma för alla riktigt bra historier är att de innehåller någon form av kamp. Den kan vara inre eller yttre, men utan den så skulle vi inte vara så intresserade, eller hur? Det började bra, de hade det bra och det slutade bra är liksom inget framgångsrecept för vare sig drama, skräck, action eller komedi.

Utan någon form av dualitet faller historien platt. För det ligger i vår mänskliga natur att ställa upp saker mot varandra och lära oss av dem. Baksida och framsida. Upp och ner. Ljust och mörkt. Ont och gott. Det är något med detta som fascinerar oss på djupet. För nog har du, som alla andra, någon gång grunnat över hur vi ena stunden kan ha så mycket omtanke och kärlek i oss att vi inte kan göra gott nog för att i nästa stund kunna ”lacka ur” och såra även dem vi bryr oss om mest?

Än mer intressant blir det när man inser att vartenda mänskligt karaktärsdrag kan ha samma kluvenhet och ter sig olika beroende på om det är vi eller någon annan som har det. När t.ex. din partner gör åt pengar och bjussar på drinkar i baren är de slösaktiga. När vi själva gör det är vi generösa. När de håller i pengarna är de snåla medan vi själva är ekonomiska.

Fascinerande, inte sant? Speciellt när du inser att det även manifesterar sig olika i en och samma person. Någon som är härligt passionerad när de är välmående och i mental balans faller över i mani och besatthet i samma ögonblick de tappar sin mentala balans. När vi tar en oplanerad paus styrd av egen visdom känns det fridfullt och självbejakande. När vi gör det från en pressad känsla känner vi oss lata och självdestruktiva.

Hoppas att dessa enkla exempel får dig att tänka till lite. För de visar på hur spännande det är att vara människa. Eller om du läser det här med en pressad känsla så ser du förmodligen snarare vår mänskliga natur som ett oerhört frustrerande hinder. Bara att se att de här skillnaderna kommer inifrån dig är befriande. Då finns det inte längre en hel stor värld som måste ändras eller hanteras. Istället blir det något att förstå och relatera bättre till på insidan. Redan där blir ditt sinnestillstånd bättre och du ser per automatik mer av den uppskattade sidan av ditt mentala mynt.

Bäst av allt är att det ligger i vår natur att det här ändrar sig på egen hand. Lite som en caddie sa till mig i Wales för länge sedan när regnet piskade in oss nästan horisontellt: Om du inte gillar vädret i Wales så bara vänta en stund. Finns ju inte en enda äldre person som inte gått igenom tuffa, låga stunder. Ingen av dem varade. Förstår du vad jag pekar på här blir du inte längre ett offer för ditt skiftande humör.

Du inser då att den där obekväma känslan i kroppen bara talar om för dig att din syn på världen hamnat på sniskan. Att allt i den då ser en bra bit sämre ut än vad det är. När kvaliteten på dina tankar skiftar som vädret så ser allt genast mycket bättre ut. Möjligheter och hoppet återvänder och vi kan ta oss an det vi står inför med förnyad energi.

Dina tankar har nämligen sin alldeles egna dualitet: De är samtidigt det mest kraftfulla och det mest kraftlösa som finns. När vi tar dem på allvar kan de både skapa fantastiska möjligheter och en ogenomtränglig vägg av hinder som känns absolut verklig. I takt med att de svänger kan vi gå från att inget är omöjligt till att ens säga hej eller förlåt till någon kan då verka fullkomligt oöverstigligt svårt. När vi istället ser dem för den opersonliga tankeström de är, kan vi ansträngningslöst ta oss an vad som än verkar vettigt för oss i varje ögonblick.

Inget kan göra julhelgerna bättre än att förstå följderna av detta lite bättre. Att se att varken någon eller något på utsidan har makten att påverka dina känslor. Att de faktiskt till 100% kommer till från dina tankar i ögonblicket gör det möjligt att bortse från dem. Plötsligt kan du lyssna på samma familjehistoria för femtielfte gången och höra något nytt. Eller förstå den innerliga önskan om kontakt och närhet som ligger bakom upprepade orden.

Är du uttråkad är det för att du har uttråkade, repetitiva tankar i sinnet medan världen pågår på utsidan. Är du engagerad och stimulerad har du inte låtit sådana tankar få dig att som mormors lilla kråka slinka av din mentala väg. Du kan fråga vem som helst om hjälp med vad som helst när du inte tar ditt tänkande om vad det skulle innebära om de sa “nej” på allvar. Vi har den sköna känsla av kontakt och närhet som vi alla söker så snart vi bara umgås utan att låta våra tankar komma i vägen. Det är vår härligt mänskliga fabriksinställning och där är allt möjligt.

Så enkelt, men ibland väldigt svårt att se, är det att känna värme och närhet mitt i den kalla vintern. God jul & Gott Nytt År!