Ibland lär man ut vad man mest behöver lära sig. Slog mig när jag pratade med en coachingklient som undrade vad han skulle göra med en kollega. Som han uttryckte det så behövde han verkligen ”ta ett rejält snack” med honom för nu fick det vara nog. Medan han hävde ur sig alla anledningar och undrade vilket som var det bästa sättet att ta upp det hela, stannade jag upp en stund.

För jag visste att det var något lurt med känslan jag hade. Den var lite ansträngd och jag visste tillräckligt för att veta det kom sig av att det snurrade för mycket tankar i huvudet. Tankar om den perfekta lösningen, bra saker att säga, osäkra tankar om hur sjutton jag skulle kunna säga något smart nog att vara värd fakturan för coachingen.

Framför allt gjorde jag upptäckten att jag inte lyssnade på honom. Var alldeles för upptagen med mina egna tankar för det. Den insikten räckte för att tankeverksamheten skulle lugna ner sig och jag kunde höra honom. Plötsligt kom det in något nytt och fräscht och svaret som kom förvånade både mig och min klient:

– Tror han behöver en rejäl lyssning mer än ett rejält snack.

– Va, hur menar du?

– Tja, jag tror att vi alla blir lite defensiva och oroliga när vi märker att någon ska läxa upp oss. Då möts vi bara osäkra tankar mot osäkra tankar och inget blir bra därifrån. Om vi istället går in för att lyssna på vad den andra personen vill få fram snarare än att vara upptagna med våra egna tankar, så blir det lättare att mötas hjärta till hjärta och därifrån är det nästan inget vi inte kan lösa.

Vi satta båda tysta en stund efter det. Min klient återkom veckan efter med vilken skillnad det gjort och att de båda kommit fram till att det varit ganska oskyldiga missförstånd som legat till grund för problemen. Att ”ta en rejäl lyssning” istället för ”ett rejält snack” hade varit en ”game changer” som han uttryckte det.

För min egen del insåg jag när idén till det här coachbrevet dök upp hur jag själv missat det alldeles för ofta med både barnen och min underbara fru. Lika lätt som det av någon anledning var att lyssna på mina klienter lika klurigt kunde det vara att lyssna in när strulet dök upp i det privata. Efter sönderslagna saker, gråtande syskon som fått en smäll och allmänt strejkande med att ”göra som man säger” var det lätt att alternativet ”rejält snack” gick på av automatik.

Kanske har du det tvärtom. Att det är enkelt privat men svårare på jobbet. Inte vet jag, men jag vet att ta en rejäl lyssning är bra mycket effektivare än att ta ett rejält snack. Ska vi se om vi kan bli bättre på det tillsammans? Speciellt i dessa tider tror jag att det skulle kunna vara lösningen på problem även i större skala än person till person …