Vad är egentligen ett bra liv? Går det att få till för vem som helst? Ett par stora frågor att börja med, men när det handlar om vad vi människor innerst inne önskar oss mest så bör de hamna högt upp på listan. Blir ett minst sagt vitt begrepp med 7,5 miljarder olika vinklar att se det på. Ändå är det precis därför värt att fundera på för just dig.

För även om vi alla vill ha ett liv som inspirerar andra till att vad som helst är möjligt för dem med, så är det inte många som har tagit sig tid för att ens fundera på vad ett bra liv innebär för dem. Nog är det märkligt? Det kan naturligtvis bero på att väldigt många är så rädda för att bli besvikna att de inte vågar bygga upp några större förhoppningar. Då blir det ett omedvetet motstånd mot att vara ärlig mot sig själv och definiera hur ett riktigt bra liv skulle se ut. Men om vi inte vet vad vi vill minskar chanserna att få till det radikalt, eller hur?

Att ta sig i kragen och prioritera det som är grunden för allt annat är inte helt lätt. Men ack så värdefullt för ett superbt bra, inspirerande liv händer ju inte av en olyckshändelse. Det går inte att ärva. Inte heller kommer det med automatik för att du får politiskt inflytande, blir rik nog, gifter dig, får barn, skaffar stort hus, blir världsmästare, får Nobelpriset eller en snitsig titel att sätta till ditt namn. Nog för att alla dessa saker skulle kunna vara användbara att ha, men ingen av dem garanterar på minsta vis ett bra liv.

Nej, om du vill leva ett liv som du personligen är nöjd med, så finns det andra gemensamma faktorer för dem som lyckas med det. Nyfiken på vilka de är? Har du läst få här långt så förmodar jag det. En gemensam faktor är insikten att ett riktigt bra liv alltid inkluderar att man på något sätt bidrar till andra. Att du i någon mån lämnar så mycket som möjligt av världen du har omkring dig bättre än du fann den. Smått kan här vara känslomässigt stort. Att till exempel se till att någon du träffar på under dagen eller veckan mår lite bättre än innan de träffade dig är minst sagt stort nog.

I samma anda verkar det även som om ett liv i världsklass lämnar efter sig något till kommande generationer. När du inspirerar andra att våga drömma, att pröva, att gå ännu längre än du klarade och ge nästa generation en högre plattform att ta avstamp från, ja – då sår du ett frö som kan växa till något som består långt efter det att du är borta. Kombinerar du dessa två saker känner du att du lever livet till fullo även när du går igenom tuffa perioder.

Som du förstår av mitt val av jobb så är det min övertygelse att var och en av oss både har förmågan och rättigheten till ett bra liv. Att det inte är reserverat för några få tursamma individer. Ett bra liv är snarare varje människas födslorätt oavsett hur vi väljer att manifestera det. Det kan vara via musik, konst, sport, välgörenhet, affärsmannaskap eller något annat av alla de ”vardagliga” sätt som  livet byggs av.

För nog kommer de allra flesta för alltid att komma ihåg den där speciella läraren,  den som tog sig tid att få även oss att förstå det där som alla andra verkade tycka var självklart. På samma sätt finns det mängder med andra saker som vi håller verkligt nära hjärtat: föräldrarna som skjutsade en från aktivitet till aktivitet, grannen som hjälpte oss i svår situation, mormodern som lärde oss att läsa, mostern som visade hur vi ska knyta skorna, personen som gav oss vårt första jobb eller tränaren som trodde på vår förmåga. Listan kan förmodligen göras hur lång som helst om alla fick en chans att göra sin röst hörd.

På samma sätt har vi nu alla möjlighet att göra en skillnad för någon – på små och stora sätt. Att handla åt någon i riskgruppen som sitter i karantän. Att stödja någon som går igenom en tuff ekonomisk eller emotionell tid. Varken du eller jag vet vad som kommer hållas riktigt nära hjärtat av någon i framtiden. Det vi vet är att upplevelsen av ett äkta bra liv byggs mellan våra öron och att smått som stort kan göra skillnad.

En klassisk historia som jag berättat någon gång när jag varit ute och föreläser är den om morfadern och barnbarnet som går utefter stranden, som denna dag är helt fylld med maneter. Medan de går där och småpratar så tar morfadern lite då och då och böjer sig ner, tar upp en manet och kastar ut den i vattnet.

Efter att det har pågått ett tag så frågar barnbarnet: – Morfar, varför kastar du i dem i vattnet? Han svarar: – För att de dör om de ligger kvar på stranden och genom att kasta i dem i vattnet så får de i varje fall en chans att överleva. Barnbarnet går under fundersam tystnad med blicken fäst på den manetfyllda, kilometerlånga stranden.

Till slut kan han inte hålla sig från att fråga: – Men, det är ju miljoner av dem… vad gör det för skillnad? Morfadern är tyst ett par steg och så tar han än en gång upp en manet i handen och innan han med en svepande armrörelse kastar ut den i havet, så säger han: – För den här så gör det all skillnad i världen…