Den ökade tiden på hemmaplan för med sig vissa svårigheter. Inte nog med att en känsla av ensamhet och uttråkning kommer för många. Det verkar som att många som nu trängs ihop med andra i hemmet har svårt att umgås med dem. Sprang ihop med, eller snarare sansat förde en konversation på ett par meters avstånd, en bekant som jobbar som polis. Han berättade att jobbet blivit lugnare på ute på stan, men att våld i hemmet istället ökat.

Finns en viss logik i det då många tvingas vara tillsammans mer än vanligt och om det redan är en spricka i relationen så vidgas den. Lite på samma sätt som att att skilsmässorna ökar efter semestern. Ska man då tro på medierna så beror alla konflikter i grunden på olikheter. Religiösa, politiska, ras, sexuell läggning, kultur och kön.

I förhållandet åberopas olika syn på ekonomi, barnuppfostran, städnivå, fritidssysselsättningar… Listan kan göras hur lång som helst. Och det är klart att så länge vi fokuserar på våra tankebanor på de negativa delarna av att ha olika åsikter om världen, så kommer det att vara en ständig källa till stridigheter.

Själv anser jag att det är just i dessa olikheter som lösningen på våra mänskliga problem ligger. För tänk vad hemskt om vi verkligen lyckades med det som verkar varje lands uppsåt – att lära alla våra barn samma saker, i samma ålder, att tänka på samma sätt och sedan frysa ut och vara misstänksamma mot alla som går utanför dessa inlärda ramar.

Det är som att alla typer av mänskliga grupperingar tror att det skulle bli ordning på jorden ”om alla bara vore som vi”. Men om alla tänkte lika så skulle som du säkert förstår nya problem vara ytterligt svårlösta. Nej, vi behöver snarare inse att lösningen ligger just i våra skillnader och i att vara nyfiken på värdet i varandras olika sätt att se på situationer och händelser.

Själv får jag detta demonstrerat i äktenskapet på daglig basis. Min fru ser definitivt många saker från ett helt annat håll än jag (skulle tro att de flesta av er som är i ett förhållande kan relatera till det här:-). Det vi har lärt oss att göra är att bli fascinerade istället för frustrerade över våra uppenbara skillnader.

Vi antar helt enkelt en lätt fransk attityd och säger ”Vive la différence!” och börjar till det bästa av vår förmåga leta efter vad som är bra med våra olika sätt att se på världen. Inte det lättaste att få till varje gång, men anslaget gör om inte annat att när sinnet lugnat sig så ser vi hur humöret tog oss på en svängom, istället för att fortsätta skylla känslan på den andra personen. Detlir alltså värdefullt både när det fungerar i stunden och i eftertankens kranka blekhet om du förstår hur jag menar.

Det här medkännande och förstående anslaget tror jag är extra användbart just nu. Så att vi lugnt kan diskutera våra åsikter om vad som behöver göras samtidigt som vi följer experternas råd. I takt med att ny information kommer förändras ”sanningen” men allt någon av oss kan göra är vårt bästa så att vi kommer igenom det här förändrade till något ännu bättre.

För den som har med sig historiens vingslag ser att vi kommer att komma ut på andra sidan. Vi har varit här förut. Ljuset i tunneln kommer att dyka upp så länge vi fortsätter framåt. Förändring kommer med möjligheter och nu gäller det att svara upp på frågan: Hur är jag/vi villiga att ändra på oss och vår affär för att ta vara på dessa möjligheter?

Som icke royalist tar jag i den andan med ett citat från Drottning Elisabeth’s tal till nationen häromdagen: ”Låt mig försäkra er, att om vi alltjämt beslutsamt står sida vid sida, kommer vi att överkomma det här. Det är därför min förhoppning att vi i framtiden alla kommer att vara stolta över hur vi svarade upp till den här utmaningen.”

Så ta denna vecka möjligheten att bli stolt genom att utmana dig själv med en lite svårare nivå av problem och ta gärna hjälp av någon som är lagom olik dig för att ge dig annorlunda infallsvinklar och därmed nya, bättre lösningar. Du kommer att upptäcka att din värld just blivit samtidigt både mer friktionslöst passionerad och empatiskt förstående. En underbar kombination som jag önskar för allas vår framtid. Vive la Différence!