Adrenalinet strömmar till. Det dunkar i kroppen och knyter sig i magen. Årmiljoner av utveckling gör oss redo för flykt eller strid och vi reser mental ragg. Finns inte en människa som inte känner igen sig i den känslan. Från stenålderns livshotande situationer tills nu. Skillnaden är väl att vi oftare får den idag för att någon tränger sig före i kön, gör en ohyfsad gest med mittenfingret eller med himlande ögon antyder att vi har ”noll koll”.

För att inte tala om nuvarande situation när väldigt många av oss står inför försämrad ekonomi och osäkra framtidsutsikter. Tanken skenar och Amygdala gör ingen skillnad på ett verkligt hot och ett som vi livfullt föreställer oss. Sympatiska nervsystemet sätts i full larmberedskap och vi uppträder skrämt och irriterat. Det hjälpte oss när det behövdes en stark fysisk reaktion för att sparka bakut, slå hårt eller springa snabbt för att överleva. Men när det krävs kreativitet, uppfinningsrikedom och sansade beslut gör det istället att vi fungerar som allra sämst.

För det är inte många av våra normala ”verktyg” som är tillgängliga när sinnet är fyllt av rädda, osäkra och irriterade tankar. Faktum är att det är som om hela vår verktygslåda är låst. Tror att vi alla kan komma överens om att det kan vara oerhört kostsamt både på jobbet och privat när vi missar att sinnet har stängt ner alla rationella delar. Sansad, lugn och i balans är inte vad som kännetecknar vårt beteende direkt, eller hur? Är vi många som samtidigt tar våra tankestormar seriöst så vänder varenda kurva vi mäter i samhället brant neråt.

Hur gärna vi än vill kan vi inte göra så mycket åt att vi alla funkar så här. Det är därför som kanske en av de viktigaste saker vi kan lära oss som moderna människor är att istället förstå att vi som människor just är funtade så här. Redan där i den förståelsen öppnar sig nya möjligheter och mycket är vunnet. För precis som i ett upprört hav där vågorna går höga så finns alltid lugnet tillgängligt precis under ytan.

Ibland kan det räcka att doppa ner den mentala tån en bit för att få en lugn plats att utgå ifrån. Allt som behövs är en liten mental paus. Att lätta på trycket och låta sig självkorrigera till vår allmänna fabriksinställning. Där anser jag att en av de bästa saker vi kan göra när du känner igen känslan är att ha installerat en mental luftsluss.

Som du säkert vet så är en luftsluss en anordning som består av två lufttäta dörrar i serie som inte kan öppnas samtidigt. Till exempel så används det här i rymden när en astrounaut ska ut på en rymdpromenad. Först så jämnas trycket ut på insidan så att den inre dörren kan öppnas och astronauten går in i kammaren. Dörren sluts och därefter ställer man sakta om trycket i förhållande till utsidan, varefter den yttre dörren kan öppnas och astronauten kan gå ut. På så sätt sparas utrustning från att kunna slitas sönder av tryckskillnader.

Vad har nu detta med dessa och andra turbulenta tider att göra? Jo, enligt mig så behöver vi på samma sätt så att säga jämna ut trycket mellan öronen innan vi tar oss an någonting av vikt. Att använda responsen från Amygdala som ett varningstecken på att det går snabbare framåt nu genom att sakta ner lite. Det kräver sin insikt eftersom allt i hela systemet säger att vi ska reagera snabbt på instinkt, men varje gång du får till det är det guld värt.

Slår det här an en sträng någonstans hos dig? Har du t.ex. några ställen där det varit bra om du tog en viss känsla av irritation, ilska, besvikelse eller annat som en signal för att gå in i luftslussen istället för att ta till strid direkt? Min gissning är att svaret är ett distinkt JA.

Så den här veckan vill jag inbjuda dig till att fundera lite över var du behöver skapa mentala luftslussar för dig själv? En ömsint klapp på din egen axel som påminner om vad den där känslan egentligen vill säga? Det kan räcka för att din verktygslåda ska vara tillgänglig. Faktum är att det kan få dörren till hela verktygsboden att stå på vid gavel igen. Hoppas det kan vara till sansad självhjälp när den nu behövs som allra mest…